Äntligen tog jag mig ork att skriva om det här! I det här inlägget kommer jag grovhugget förklara principerna för hur ett demokratiskt styrt företag fungerar och svara på dom vanligaste frågorna som dyker upp i samband med detta.
Grunden för ett sådant företag är att alla som jobbar inom företaget äger det tillsammans. En anställning hos ett sådant företag innebär även ett medlemskap med rösträtt där du tar del av de större besluten inom företaget. I princip fungerar det som när vi väljer politiker. Cheferna fungerar mer som representanter för de anställda, valda av de anställda. Lönen distribueras jämnt så att alla anställda får lön för presterat arbete, på riktigt! Inte som i normala företag där lönen sätts efter vad som är lägsta möjliga utan att folk säger upp sig frivilligt. Löneskillnader existerar naturligtvis men de är inte i närheten av lika oproportionerliga. Viktigt är också att tänka på att ett sådant företag är inte en sak som kan köpas upp av någon annan. Företaget är bokstavligen kollektivet som arbetarna utgör.
De naturliga frågorna är då: Fungerar detta? Är folk kompetenta nog att själva välja sina chefer?
Tydligen anses ju folk vara kompetenta nog att rösta fram sina politiska ledare så varför skulle de inte kunna välja sina egna chefer? Uppenbarligen fungerar det bra med tanke på att det redan finns mängder av företag som fungerar på detta sätt, både stora och små. Ett mycket bra exempel är Mondragon-projektet i Spanien som startades på 40-talet. Mondragon Corporación Cooperativa (MCC) är ett kollektiv av företag som samarbetar och växer sig större tillsammans. Det finns väldigt mycket dokumentation om MCC eftersom de har intresserat många ekonomer. Under dåliga tider mellan 1976 och 1986 förlorade Basque-regionen 150'000 jobb medans MCC under samma period skapade 4'200 nya jobb. MCC betyder nu mer för Basque-regionen än vad General Motors gör för Detroit. De har även banker, universitet och andra institut inom organisationen.
Hur beter sig ett sådant företag då?
Jo, till att börja med håller de ett mycket stabilare tempo och överproduktion existerar knappt. De expanderar inte heller om det inte uppenbart finns en långsiktig förtjänst. Om vi hittar på ett enkelt exempel med att 10 personer har ett företag och drar in 200'000 kr i ren förtjänst. Om de då fördelar detta så blir det 20'000 kr per person. Om företaget då anställer 10 till så får de kanske in 400'000 kr. Då dessa fördelas på 20 personer blir lönen fortfarande 20'000 kr till var och en. Samtidigt har en röst halverats i värde jämfört med före expansionen. Detta är ett väldigt simplifierat exempel men det förklarar tänket bakom att de är försiktiga med expandering.
Ytterligare så avskedar de sällan någon om inte någon uppenbart slöar för mycket. Dock vill folk ofta jobba på i dessa företag. Motivationen och därmed produktionen ökar när folk känner att deras lön är mer direkt knuten till företagets inkomst och när de känner sig delaktiga i företaget genom att få rösta om saker.
Vad finns det att rösta om då?
Det kan vara saker som om företaget vill expandera. Ifall det är dåliga tider så får man välja om man ska säga upp folk eller dra ner lönerna så alla delar på bördan. Hur stora ska löneskillnaderna vara? Vad behöver man egentligen rösta om och vad kan cheferna bestämma enväldigt? En ytterligare fråga är om ny teknik presenteras på företaget. Nu finns valet att antingen jobba på som vanligt och tjäna mer, eller jobba mindre och tjäna samma. Alternativt mellantinget att jobba lite mindre och tjäna lite mer. Varje företag får hitta sin egen balans då det inte finns någon given mall som måste följas. Skulle en anställd misstycka för mycket med de tagna besluten så kan denne, naturligtvis på egen beslut, säga upp sig och ta anställning hos ett annat företag istället.
Dessa företag håller sig stabila. De växer inte så fort men de dukar inte under i första taget heller. De anställer nytt folk i låg takt, däremot säger de som gott som aldrig upp någon. Därav erbjuder dessa företag väldigt trygga arbetsplatser. De har inga behov av att slå ut sina konkurrenter men de har behov av att konkurrera.
Alla företag inom MCC är egna företag som när som helst får bryta sig ut och vara helt självständiga. Detta har dock aldrig någonsin hänt. Förlusterna av att göra det överväldigar friheten att slippa restriktionerna som innebär av att vara med.
För de som vill läsa mer om detta så känner jag till förutom min källa även min källas källor. Bland några: (1996) The Myth of Mondragon, Sharryn Kasmir (1990) From Mondragon to America, MacLeod MCC:s hemsida
Jag har nyligen tittat igenom båda Zeitgeistfilmerna. Dessa filmer är vardera på två timmar som kortfattat kan sägas handla om hur vår värld styrs. Själv ansåg jag dom vara väldigt intressanta. Jag har hört en del om dom utan att egentligen veta vad dom handlar om. Nu efteråt förstår jag varför folk pratat om dom. Efter att sett den första får man en känsla av att ha vaknat upp ur en bubbla och ser samhället för vad det verkligen är. Att då slänga sig över den andra filmen är svårt att motstå.
Kritisk som jag gärna vill vara, oavsett hur mycket jag tycker om sådant som spelar på mina åsikter, kan jag inte låta bli att notera hur mycket av filmernas innehåll som både stämmer och som troligen inte stämmer. De är trots allt konspirationsfilmer och allt som sägs stämmer inte eller har svaga källor. De ska tas med ett skopa salt men jag rekommenderar gärna folk att se dom just för att de är goda objekt att träna sitt kritiska tänkande på.
Det är lite svårt att förklara vad dom handlar om utan att berätta alltihop men jag ska göra ett försök till att ge i alla fall en vag bild. De är uppdelade i kapitel varav den första filmen har tre: Religion, 9/11 och det monetära systemet. Den andra filmen går in djupare på det monetära systemet och styckar upp detta i flera kapitel. Den röda tråden genom filmerna är hur världen styrs. Dock ska man inte avskräckas av att det handlar mycket om ekonomi eftersom dom förklarar på ett tydligt och lättförståeligt sätt. De får även in bra inslag av filosofi och livsåskådning.
För er som använder bittorrent finns filmerna att laddas ner gratis från deras hemsida. Svensk textning finns att ladda ner här. För er som inte har lust att ladda ner filmerna finns de med svensk textning på Google Video här:
Att dela upp tårtan rättvist är ju självklart. Frågan är hur en rättvis fördelning går till? Det här förklarar hur löner fördelas inom företag.
Efter att ett företag har fått sin inkomst så ska utgifter och löner betalas. Det argumenteras ofta att arbetarna får en lön som motsvarar mindre än det utförda arbetet. Detta är dock nödvändigt om företaget ska ha råd med utgifter och utveckling. Först betalas företagets materiella kostnader. Sedan finns det pengar över till löner och vinst till företaget. Vinsten behöver företaget för sin trygghet och tillväxt men denna avvaras efter att arbetarna fått sina löner.
Högsta prioritet kan tyckas vara att företaget ska bringa välstånd till de arbetande eller till sig självt. Faktum är att företag skapas i första hand för att bringa välstånd till sin ägare.
Till de som arbetar räknas alla som är anställda inom företaget. Alla från högsta chefen till de längst ner utför arbete som berättigar dem lön. Denna lön distribueras efter principen att du får lön efter din arbetsinsats. Denna fördelning bestäms i regel enväldigt av en minoritet inom företaget (styrelsen). En styrelse kan varjera i form. Det är inte ovanligt att styrelsen består av personer som finansören eller chefen valt ut. Så en styrelse som bestämmer lönen även för sin chef har chefen att tacka för sin position. Du biter väl inte handen som föder dig?
För att förenkla kan vi likna det vid ett barn som delar upp en tårta så alla runt bordet får var sin bit utan att ta hänsyn till hur stor del de andra vill ha. Eller att barnet säger åt tre av dom andra barnen att fördela tårtan rättvist men ger de inte honom den största biten så får dom antingen stryk eller ingen kaka alls. Dessa tre kan naturligtvis ignorera de andra barnens vilja.
Så vi kan säga att du får lön efter din arbetsinsats, frågan är om fördelningen går rätt tillväga? Återigen får ni läsare tycka som ni vill, så här går det till i alla fall.
Detta har många företag faktiskt redan löst genom att införa demokrati på arbetsplatsen. Detta tänker jag skriva mer om inom en vecka eller två. Tills vidare kan jag säga att dessa företag har visat sig stå starka på marknaden. :)
Jag har från början varit väldigt skeptisk till huruvida denna influensa är så farlig som den sägs vara. Media har ju en pålitlig tradition att förstora upp allt till absurdum. Samtidigt är det naivt att tro att influensan inte är i alla fall lite otrevlig att få på sig. Så jag gick in här för att se om jag kunde finna mer pålitlig fakta om ämnet. Mycket riktigt var det som jag anade. För er som inte har lust att läsa på Wikipedia kan jag sammanfatta här kort:
Influensan är som en helt vanlig influensa. Vaccinet är samma vaccin som använts sedan 50-talet med en liten ändring som alltid görs regelbundet för att anpassa vaccinet eftersom sjukdomar som vi vet utvecklar sig regelbundet. Denna influensas namn kommer från en felbenämning som media gjorde i början när de rapporterade de första fallen, sedan har namnet fått stanna eftersom det har en skrämmande och rubrikskapande effekt. Heter det att göra en höna av en fjäder?
Det som man egentligen är rädd för är att så många ska sjukskriva sig samtidigt att det kommer bromsa omsättningen i samhället samt att vårdcentralerna kan bli överbelastade. Så är du inte i riskgruppen så finns det ingenting att bekymra sig för förutom att du löper en liten risk att må dåligt i några dagar. Själv väljer jag att fortsätta tvätta händerna efter toalettbesöken, som jag ändå alltid har gjort.
Ja, här kommer första riktiga inlägget om ekonomi nu när jag hade sådana bravader sist om att börja skriva om det. Denna förklaring är inriktad på att vara lätt att förstå även för någon utan speciella fackkunskaper.
Till att börja med beskriver jag de olika blocken för mitt resonerande som jag kommer använda i detta inlägg. De är därför kanske inte samma förklaringar som SAOL ger.
Kapitalist – Detta är en person som äger så mycket resurser att han (oftast en han) kan leva gott på enbart sitt ägande utan att behöva jobba. Dessa personer kan naturligtvis jobba men detta väljer de själva för att de vill, inte för att de måste. Verkligheten ser dock sådan ut att de sällan egentligen jobbar vilket jag förklarar längre ner.
Bank – En bank vet vi ju alla vad den gör. För det jag diskuterar i detta inlägg så uppfyller den samma uppgift som kapitalisten. Jag vet, en bank har fler uppgifter men för detta inläggs resonernade kan banken slås ihop till att ha samma uppgift som kapitalisten. Dessutom ägs i regel banker av kapitalister. Eftersom i alla fall någon kommer nämna bankerna om inte jag gör det så får dom vara med här på ett hörn. :)
Entreprenör – Detta är en yrkesgrupp som jobbar med att föra samman kapital, naturresurser och arbetare för att skapa företag. De sätter igång företag helt enkelt vilket gör de till ett av de viktigaste yrkesgrupperna för vår ekonomi och är utan tvekan mycket produktiva. Kapitalist och entreprenör kan vara samma person men verkligheten ser ut sådan att det oftast är två olika personer.
Kapital – Pengar helt enkelt.
Naturresurser – Mark, byggnader, skog osv. Jag skiljer på naturresurser och kapital för resonerandets skull.
Arbetare – Här ingår förutom arbetarna längst ner som ofta står för produktion även chefer och annan administrativ personal. Även entreprenörer ingår här egentligen.
För att ett företag ska skapas så sätter entreprenören igång! Han lånar pengar från kapitalisten och använder sedan dessa för att föra samman naturresurser och arbetare till ett förhoppningsvis vinstdrivande företag som kan erbjuda nya jobb. Detta i enhet med att alla sedan ska få lön för sin arbetsinsats. Arbetarna får lön för sitt arbete. Entreprenören har också jobbat, det är ju trots allt han som skapat företaget vilket innebär massa arbete. Nu kommer det intressanta!
Kapitalisten ska ju ha sin del av kakan trots att han inte har gjort något produktivt alls egentligen. Det enda han har gjort är att enkelt tillåta de andra att använda resurserna som han sitter på. Varför ska han få någon förtjänst alls egentligen? Det vanliga svaret är att han får lön för risken han tar. Han lånar ut sina pengar med risken att aldrig få tillbaka några pengar alls. Ofta är det väldigt stora summor det handlar om och ifall företaget inte blir framgångsrikt finns det inga pengar som han kan få tillbaka. Så därför ska han få tillbaks pengarna han lånat ut och dessutom hans berättigade förtjänst. Var kommer då denna förtjänst ifrån?
All förtjänst kommer från produktivt arbete. Kapitalisten har som sagt inte gjort något arbete, hans lön berättigas av hans risktagande. Alltså kvarstår endast alternativet att hans förtjänst kommer från arbetarnas produktion. Med andra ord: Hans förtjänst går på arbetarnas förlust.
Denna förtjänst hamnar tillsammans med resten av hans förmögenhet. Sedan kan han låna ut samma summa som sist till nästa eller samma entreprenör som startar ett nytt företag. Med tiden växer hans förmögenhet vilket kan tolkas som att allt kapital med tiden fastnar i hans ficka tillsammans med de andra kapitalisternas fickor. Så småningom har han gjort alla under honom fattiga. Så för att folk ska kunna få jobb och pengar måste han låna ut sina pengar till entreprenören som skapar fler jobb, fortfarande ska han ha vinst på detta så mer ska tillbaks till honom än vad han gav.
Är detta bra? Det låter jag dig som läsare avgöra men oavsett så är det så här som verkligheten ser ut under kapitalism.
Jepp! Nu ska jag börja skriva om vad som för bloggen blir ett nytt ämne! Låt mig presentera: da da da DAAA!!!! EKONOMI!!!!?................. Är du kvar?
Nä, jag ska inte vara så tråkig och prata massa siffror och räntor. Jag har börjat läsa om hur vår ekonomi fungerar (jag är nog galen ändå) och har blivit inspirerad till att försöka förklara sånt som folk oftast inte vet på ett sådant sätt så det ska förstås. Det måste inte vara nått svårt faktiskt. Jag ska göra mitt bästa för att få det till rolig läsning. Måste ju tänka lite på mina läsare också. ;)
För att börja med nått lättuggat om ämnet så lägger jag upp två videos om finanskrisen.
Eller så klickar ni här för att länkas till där ni kan se den i bättre kvalitet. :)
Ännu en bok som jag läste ut för inte så länge sedan. :)
Karismakoden av Eva Kihlström kan sägas tar upp samma saker som Konsten att läsa tankar men med annad vinkel och syfte. Upplägget är även totalt annorlunda, det beror naturligtvis på att det är en annan författare. Medan Konsten att läsa tankar lär ut hur du läser av medmänniskor till vardags lär Karismakoden ut sådant som du kan ha mer nytta av när du talar inför en grupp.
Bokens upplägg går mycket ut på att analysera tal av kända och viktiga personer och få ut vad som var bra eller dåligt och vad vi kan lära oss av det. Jag upplevde denna bok som betydligt flummigare än Konsten att läsa tankar men det står faktiskt bra saker då och då. Till exempel lärde kapitlet om kroppsspråk ut i princip ingenting förutom hur otroligt bra och viktigt det är att kunna dessa saker. Enda lärdomen författaren faktiskt ger är saker som ”sträck på dig”. Medan kapitlet om egen inställning och attityd innehöll många kloka saker. Som hur din attityd smittar av sig både på dig själv och andra. Det tar författaren många ord för att säga egentligen ganska lite. Ändå kändes den läsvärd och gick både snabbt och lätt att läsa igenom. Kanske hade jag tyckt att den var betydligt bättre om jag inte hade läst Konsten att läsa tankar innan då vissa saker tas upp i båda böckerna. Ändå känns det som de båda kompletterar varandra.
Var egentligen ett tag sen jag läste ut den här boken men här kommer min recension av den.
Henrik Fexeus andra bok lär oss grunderna om vad och hur vi påverkas. Hur påverkas vi av färger och former? Är dina åsikter dina egna? Fungerar egentligen subliminala medelanden? Varför är det alltid halvnakna tjejer på reklam? Varför köpte du ananas just idag? Det finns en anledning! Och den anledningen är kanske inte alltid vad du tror.
Boken är precis som hans första smart skriven, underhållande och samtidigt väldigt lärorik. Den här kändes till och med ännu roligare att läsa. Mycket kan man naturligtvis redan. Som hur grupptryck påverkar oss. Medans hur vi påverkas av färg och form var väldigt mycket nytt för mig. Jag gillar även hans ödmjuka stil med att poängtera att det som står i boken inte nödvändigtvis måste vara sant, utan utgår ifrån vad många branchmän har funnit fungera genom att testa sig fram. Det förklaras naturligtvis varför det fungerar också.
Den är lite av en fortsättning på hans första bok Konsten att läsa tankar men borde vara lätt att förstå även om du inte läst den första boken. Jag skulle varmt rekommendera ALLA den här boken. Det här är kunskap du har nytta av. :)
Vi människor har blivit berikade med intelligens och fri vilja. Sedan är ju frågan hur väl vi använder dessa? I vissa fall så tycks den ena eller båda egenskaperna att inte existera alls. Personligen anser jag att båda ofta ligger förtryckta inom oss på samma sätt som du med åren har lärt dig att förtrycka din fantasi. Det gäller bara att gräva lite. ;)
Många verkar använda sin intelligens, många verkar som de inte använder den alls, oavsett verkar otroligt få använda sin fria vilja. Det absolut troligaste är att du lever i en illusion av att ha egen vilja. Många filosofer anser till och med att den sanna fria viljan inte existerar. Du kan t.ex tänka att dina val är dina egna. Betänk då att dina val är baserade på den kunskap som du har. Det är högst troligt att vem som helst med samma kunskap också skulle ha gjort samma beslut. Det är utifrån den tanken jag brukar se människan som inget mer än en robot, dock en väldigt komplex sådan. Själv tror jag att den fria viljan finns men är så extremt förtryckt att försöker du gräva fram den så kommer du troligen bli deprimerad över ditt misslyckande. Om du inte förstår vad jag pratar om så läs gärna mina inlägg Vad av mig är jag? och När samhällsroboten badar innan du fortsätter här så kommer du hänga med bättre. Läst klart? Bra!
Så hur vet jag om min egna vilja verkligen är Min egna vilja? Ja, har du lyckats ställa den här eller liknande frågor till dig själv innan du läste den just nu så tolkar åtminstone jag det som tecken på intelligens. Vilket är en väldigt bra början. Hur vet du då att du besitter sann fri vilja? Det vet inte riktigt jag heller men jag vet att om du bara tar för givet att du har fri vilja så är det vad du just inte har. Samma gäller med intelligensen. Om du tar för givet att du har dessa egenskaper utan att reflektera över det först är som att säga: ”Jag vet att jag har fri vilja för jag bara vet att det är så” Låter ganska korkat och hjärntvättat va? Byt ut ”har fri vilja” i det påståendet mot ”är smart” eller ”kör bil bättre än andra” så låter det kanske smartare?
Det spelar dock ingen roll hur smart eller dum du är, du är lika lättpåverkad ändå. Det krävs förstås att veta vilka knappar man ska trycka på. Inte helt oväntat finns det folk vars jobb är att trycka på just dessa knappar. Vilket betyder att det pågår ett krig om vem som har kontrollen över din vilja.
Det handlar mest om att kunna identifiera din egna vilja, ha kunskap om vad som påverkar dig samt lyssna på dig själv. Vad som påverkar dig är ett så stort ämne så där rekommenderar jag att du läser en bok om ämnet istället. Viktigt att komma ihåg är att det finns bra och dålig påverkan. Utan att kunna påverkas av omgivningen skulle vi inte kunna fungera med den.
Intelligens däremot är en annan sak. Dels går det nog att diskutera i all oändlighet vad intelligens verkligen är. Frågan är om vi någonsin kommer komma fram till ett enhetligt svar. Men nu pratar jag om en intelligens som inte är rädd för jaget och vet hur den själv fungerar. Självdistans till den egna intelligensen kan man säga.
Jag vet att detta låter krångligt. Kanske är det lättare att begripa vad jag menar om jag pratar om insikt. Om du ser insikten som ett instrument och intelligensen behövs för att hantera insikten. Kan du inte hantera din insikt riskerar du att bli deprimerad. Gjorde det dig något klokare? Nähepp...
Både fri vilja och intelligens är ganska flummiga begrepp att prata om eftersom det finns många delade meningar om vad de egentligen är. Dock slår sådana här tankar så härliga knutar i huvudet som man lär sig mycket av att knyta upp. ;)
Heh, det var det här jag tänkte när jag skapade bloggen att jag inte skulle göra, ändå har jag gjort det. Lägga ut en text om en tanke som jag inte har tänkt klart. Ingen t-röd för mig. ;)
Jag kom på några dagar efter att jag skrev mitt svar på egoism att det som spelar roll är inte vad man gör för andra utan att man verkligen bryr sig om andra. Sedan är det ju fint om man visar det också och där kommer handlingarna in.
Nu är det dags att skriva nått knäppt igen, så här får ni läsa en dröm jag hade så sent som förra året! Det här är en av de brutalare drömmar jag haft. :)
Den här börjar med att jag springer flyendes från skurkarna, alltid dessa skurkar. Jag kommer till en stor ravin men varken kan eller hinner stanna så jag hoppar över ravinen. Dock lyckas jag inte hoppa hela vägen till andra sidan utan hamnar på ravinens vägg på andra sidan. I denna dröm är jag dock bestyckad med tjocka dolkar. Dessa använder jag för att hugga tag i väggen så jag får fäste. När jag gör detta så märker jag däremot att jag har landat på ett levande ansikte av sten! Den vaknar av att jag högg in knivarna i hans kind. Han säger: ”ÖÖÖHH!!!” men kan egentligen inte göra nått för han är bara ett ansikte ändå.
Där hänger jag och funderar på vad jag ska göra härnäst. Jag skulle kunna klättra upp men då väntar säkert skurkarna där. Att hoppa tillbaks är omöjligt. Klättra neråt är förknippat med att dö av outgrundlig anledning. Jag klättrar upp till ravinens kant för att titta upp om skurkarna är där, vilket jag konstaterar att dom gör. Då klättrar jag ner till ansiktet igen för att börja hacka mig in genom ansiktets kind med knivarna. Detta var väldigt köttigt, blodigt och kändes både omoraliskt och äckligt för det var bara det yttersta på ansiktet som var av berg. Ansiktet ropar: ”ÖÖÖHH!!!” av smärtan. Han är inte så intellektuell av sig.
Jag tar mig in i ansiktet och där är ett litet rum som inhugget i berget. Det är en dörr i andra änden av rummet så jag går genom den. Där är ett större rum som är ganska mörkt. I rummet finns ett stort, tjockt mellanting mellan troll och vanlig mänsklig gubbe. Han är inte snäll, han hör inte heller till skurkarna utan är egentligen på sin egen sida. Definitivt farlig är han i alla fall om man inte stryker honom medhårs. Jag pratar lite med honom och snart lyckas jag övertyga honom att han inte behöver bry sig om mig så han går tillbaks till vad det nu var som han gjorde. Tror han smidde knivar eller nått.
Det går en dörr till ytterligare ett rum. Jag går genom den och nu är det ljusare. Jag anar att jag är närmre ytan. Här är det dessutom mer liv. Min mor och bror är i det här rummet och i nästa rum igen hör jag skurkarna prata och tjoa. Det är uppenbart att dom letar efter mig. Min mor och bror varnar mig för att gå vidare till nästa rum. Återigen är jag osäker på vad jag ska göra så jag går tillbaks ut till ansiktet. Den stora gubben besvärar mig igen men jag pratar mig snart förbi honom. När jag kommer till ansiktet så ser jag att kinden har läkt igen ganska mycket så jag får hacka upp den igen för att kunna komma ut på andra sidan. Väl på utsidan konstaterar jag samma sak som tidigare och jag är så illa tvungen att ta mig genom rummen för att komma vidare. Kinden läker väldigt fort, så det blir ännu mer hackande och blodskvätt för att ta mig in igen.
Jag går genom rummen igen, nu går jag bara förbi gubben. Väl inne i nästa rum ser jag att skurkarna har huggit huvudet av min mor precis ovanför underkäken. Hon står fortfarande upp. Jag frågar henne: - Hur är det? - Det här? Nej det är ingen fara, det växer snart ut igen. - Jaha? Men huvet är ju av? Växer det verkligen tillbaks? Jag kan ju peta på dina nack-kotor liksom! - Nej då, det är ingen fara. - Men hur kan du prata då? Du har ju ingen mun! Inte ens en hjärna att tänka ut vad du ska säga med! - Jo men det funkar ändå. Du behöver inte oroa dig. - Jaha? Jaja...
Som de flesta vet, eller vet efter att läst detta, så går det inte att utföra en enda handling utan att på något sätt vara egoistiskt. Du jobbar i grunden för din egen vinning. Du hjälper andra för att du själv mår bra av det. Även om du inte vill göra vissa saker får du efteråt en belöning i att veta att du gjorde vad som var rätt. Rätt så ofta finns det en belöning bakom varje handling, det är denna belöning som du är ute efter. Hur kul är det att veta att allt du under hela din livstid kommer göra är för din egen skull och aldrig för någon annans?
Jag har funderat lite på den frågan och det jag kan komma fram till är att ska jag nu ändå bara göra egoistiska handlingar så vill jag helst göra sådana som gynnar andra också. Då är man i alla fall flera som delar på kakan. :)
Det går naturligtvis inte att alltid göra det, man får göra så gott man kan så ser man vad det blir av det.
Jag har nyss läst ut denna bok av Henrik Fexeus. Den lär ut hur man läser av och styr andra människor. Handlar väldigt mycket om kroppspråk, hanterandet av olika känslor, hur man kan vända en annan persons eller sin egen sinnestämning, känna igen lögner, flörtknep, hantera en anställningsintervju eller vilken tänkbar situation som helst där du vill få fram en idé. En sån där bok som är fylld med sånt som man inte visste att man redan kunde, eller som man visste att man inte kunde. :)
Efter bara några sidor i boken så börjar man se väldigt mycket mer hos människor som tidigare var helt osynligt för ens medvetande. Den är väldigt smart skriven med lite humor här och där. Ibland retar man sig på att han kan beskriva ett fenomen i vårt beteende bara för att i nästa stycke använda det till att styra dig som läsare. Irriterande men väldigt underhållande. :)
Mycket lättläst i alla fall och skriven så man faktiskt har nytta av det rent praktiskt. Det tar naturligtvis tid. Det krävs trots allt att man tränar på sakerna i verkligheten innan det fastnar. Inget i boken är något som han själv har hittat på utan det finns en lång lista på hela 41 böcker som han använt som källmaterial. Så denna bok lär mer ut (som han själv säger) grunderna inom ämnet.
Känner själv att jag har haft ganska roligt den senaste tiden vid varje möte jag har med människor nu för tiden, eftersom jag ser mycket mer än innan och kan roa mig med hur jag kan styra folk utan att dom märker någonting. Det gillar jag! :)
Ni behöver inte gå oroliga, det går inte att styra folk till vad som helst. Dessutom är det ganska sällan som jag finner något behov av att kontrollera någon. ;)
För ungefär ett år sen satt jag på en klippa ute på Malmön och åt min medhavda lunch till jobbet medans jag tittade på klippor och hus. Strax nedanför fanns en väg med lite villor utefter. Notera att jag åt lunch, därav var det vid lunchtid. Just tiden är intressant för historien.
Det lustiga som jag nu såg var att från ett av husen kom en familj och packade bilen full med badgrejer för att sedan åka iväg. ”Dom skulle uppenbarligen bada” tänkte jag. Sedan dröjer det inte många minuter innan nästa familj kommer ut från huset intill. De fyller bilen med handduk, ungar och badboll och åker sedan iväg. ”Jaha, en familj till” tänkte jag. Inte många minuter senare kommer nästa familj ut och utför exakt samma procedur. ”Jag tror jag börjar lägga märke till någonting här” tänkte jag. Nu kom dock en familj cyklandes förbi med badgrejerna på pakethållarna. Jag tänkte: ”Åh, en sund familj. Härligt att se". Sedan kom en familj till ut från ett hus och packade bilen för att åka och bada.
Så vad var det som var så lustigt med det här? Jo, dels för att stranden var belägen ca 5-10 minuter bort med cykel. Dels att alla familjerna åkte ut princip samtidigt och att nästan alla tog bilen.
Senare samma dag när klockan var fyra och jag åkte hem efter min arbetsdag märkte jag dock något märkligare. Det var rusningstrafik från ön. Jag var väldigt fascinerad över att så många skulle från ön och inte till den. Nu menar jag verkligen att det var många! Det var kö och nästan ingen som åkte till ön. Varför är det så tänkte jag? Det ända jag kunde komma på var att folk skulle hem för att äta middag. Min tanke var naturligtvis, om det nu är så, varför tar inte folk med sig mat till stranden så de kan fortsätta bada efter maten när det är som goast i vattnet? Varför tar de som bor så nära inte cykel eller går ut? Folk har ju semester! Är folk så inrutade i sina mönster att de inte ens kan bryta dem för att koppla av? De åker ut till stranden som om det vore deras jobb! Samhällsrobotar! :P
Detta är händelsen som jag kom och tänka på i mitt förra inlägg som har att göra med när en person enbart lyssnar på andra.
Det utspelar sig när jag var på fest hemma hos ett par som precis hade flyttat in i sitt nya hus som dom hade byggt själva. Eftersom det nästan enbart fanns nya ansikten för mig så bestämde jag mig under festens gång för att undersöka hur mycket och hur väl jag kan kommunicera med andra med så minimalt antal ord som bara är möjligt och använda kroppspråk så långt som möjligt. Jag skulle dessutom gå med på allt vad folk sa. Nu fick inte folk för sig så vilda saker så jag klarade mig där. ;)
Resultatet blev att jag blev bjuden så jag alltid hade ett glas med något i handen. Frun (dom är inte gifta men jag säger så ändå) ville visa runt mig i huset, som förövrigt var väldigt fint. Mannen anklagade mig för att stöta på hans fru och hotade med att slå mig. Frun kom till mitt försvar och lugnade ner sin man. Förövrigt blev jag erbjuden sittplatser så fort jag ville sitta nånstans och kom inte ihåg allt men det blev ett väldigt ståhej runt mig. Det som jag fann intressant var att jag gjorde nästan ingenting. Jag fick uppfattningen att jag blev tillskriven en personlighet som jag egentligen inte hade. I alla fall av mannen i huset. :)
För den som undrar så fick jag aldrig stryk. Jag sa aldrig emot utan lät honom slå mig om han ville. Fast det märks lång väg att han egentligen är genomsnäll, han försöker bara dölja det av anledningar som jag inte tänker nämna för hans integritets skull. Han misslyckas ganska grovt med att dölja hur snäll han egentligen är, hur spydig han än försöker vara ;)
Det som detta har att göra med en person som bara lyssnar på andra och inte på sig själv är att det var ett exempel på en sådan person som jag spelade under festen.
Vad är detta för teori? Jo! Denna teori vars förklaring jag snott handlar om omvänd psykologi! Men jag kommer bygga ut den lite åt en specifik gren som jag kände för att ta upp.
Teorin handlar om när du vill klappa en katt så springer den ju troligast iväg från dig. Jagar du efter den så springer den ännu fortare. Om du däremot struntar i katten så kommer den med tiden vankade till dig och stryker sig mot benet. I detta läge kan du ibland klappa den, ibland inte. Den kanske springer iväg igen.
Samma metod fungerar väldigt ofta även på människor, vilket de flesta antagligen har egna erfarenheter av. Man kan också använda detta för att bli av med folk, om t.ex en person alltid frågar såpass mycket att det blir att de ska veta allt. Naturligt är att i sådant fall stöta ifrån sig personen men det leder oftast till att personen blir ännu mer påträngande. En metod som är värd att prova då är att istället berätta varenda liten detalj! Personen blir förhoppningsvis så fullmatad med meningslös information att han/hon kommer inte vilja veta mer.
Nu kommer jag dit jag ville komma och det är väl till dessa personer denna text riktar sig. Det finns vissa personer som på grund av sin inre osäkerhet söker massor av uppmärksamhet från andra. Hur mycket uppmärksamhet de kräver varjerar naturligtvis och det finns alla anledningar till varför dom är osäkra i sig själva. Ofta pratar dessa personer om sig själva i form av vad dom gjort, problem dom har eller inte har, vad dom är bra eller dåliga på osv. Det är naturligtvis inget fel i att prata om dessa saker! Det jag syftar på är personer som inte har något annat att prata om. Det behöver egentligen inte vara att de är egoistiska. En normal person får in signaler både från sig själv och från andra. Om en person inte kan ta in signaler från andra så har de bara sina egna signaler att rätta sig efter. Då blir personen egoistisk utåt även om de egentligen inte är det inombords.
Liknande sker om en person inte kan lyssna på sig själv. Följderna blir att de enbart tar in signaler från omgivningen. De blir personen som alla andra tillskriver dom att vara, vilket inte är samma person som de egentligen är. Det får mig att tänka på ett roligt tillfälle jag varit med om men det får bli mitt nästa inlägg. :) Tillbaks till ämnet! De blir då också osäkra vilket kan leda till saker som att känna tvång att hjälpa andra för att få bekräftelse eller så blir de inåtvända och cirkulerar andras tankar och ord runt och runt i huvudet. De undviker ofta andra människor för de har lärt sig att andra människor ofta eller i specifika fall innebär psykologisk smärta.
Det kan gå till på lite olika sätt, oavsett så leder det till osäkerhet. Det vanligaste är att det går tillväga genom att personen antingen söker sig från folk eller till folk. Söker de sig från folk så att det märks så drar omgivningen fram personen igen ungefär som ”Det är klart du ska vara med!”. Det förutsätter att omgivning bryr sig förstås. Finns ju många faktorer som spelar roll.
Söker de sig till folk däremot och ska synas så blir det lätt att folk drar sig undan och försöker undvika personen. Personen blir t.ex. inte bjuden till sammankomster och liknande. Vilket leder till att personen gör mer för att bli bekräftade. De ställer sig själva i centrum, fånar sig, belyser andra om hur bra eller dåliga dom är, stojar och hoppar, är högljuda, kommenterar allt som händer eller sägs oavsett om dom har nått vettigt att bidra med eller inte. Kan inte heller hålla sig borta så fort det händer något. Alternativet att strunta i vad som händer existerar inte i deras medvetna.
I ett sådant läge är lösningen inte att personen ska dra sig undan och synas mindre. Det är behagligt för omgivningen men inte för personen eftersom denna ej har fått den bekräftelse som han/hon behöver. Det fungerar inte heller om omgivningen börjar ge personen den bekräftelse som denna söker. Då lär sig personen att det fungerar, kanske drar på lite extra och får oavsett fortsatt problem så fort personen lär känna nya människor. Ansvaret ligger snarare på personen själv att lära sig att uppföra sig på rätt sätt. Alltså inte att bara dra upp eller ner på intensiteten på hur denna uppför sig utan själva sättet att uppföra sig behöver ändras. Det är lätt att säga till någon att ”var mer så här och så där” men personen måste själv inse var beteendet kommer ifrån. Personen måste förstå sitt eget beteende och varför han/hon har detta beteende osv. Ta en riktig funderare helt enkelt och kanske ta hjälp av andra.
Antagligen har en sådan person formats till att ha denna personlighet av sin omgivning, troligen under barndomen. Om du som läser detta är en sådan här person så skulle jag vilja fråga dig: Vill du vara en störande person av att du formats till det av din omgivning? Vill du inte forma dig själv till en störande person? ...eller menar jag till en bättre person? :P
Känner att jag skulle kunna gå in ännu djupare på det här men jag måste begränsa mig. Finns som ni säkert märker massa grenar i texten att bygga ut på. Fyll gärna i! Jag vill veta vad folk anser om detta. Framförallt om jag har fel. :)
Detta är en dröm jag faktiskt hade tre gånger när jag var runt fem års ålder. Drömmen börjar med att jag står vid infarten till vår gård och ser massor av elaka skurkar med lasergevär runt vår verandatrappa. De går egentligen inte att se dom, de är mer som mörka skuggor eller konturer. Den som sitter på trappan är uppenbarligen ledaren. De börjar naturligtvis skjuta på mig eftersom dom är skurkar som vill döda mig, det är liksom deras syfte. :)
Jag springer runt huset under beskjutning men de missar mig. De bryr sig inte heller om att följa efter mig. Jag tar mig in via köksingången på andra sidan huset. Där står mamma i köket och gör något på köksbänken. Jag berättar för henne att dom är dumma och skjuter på mig. Hon håller med om att dom är dumma och tycker att jag bör hålla mig borta från dom så ska hon prata med dom senare. Av någon anledning går jag till verandadörren och öppnar för att titta på dom. Dom ser mig naturligtvis och skjuter efter mig. Nu träffar dom mig varpå jag förvandlas till en talande skiftnyckel som svävar i trappan till ovanvåningen som är bredvid.
Mamma går förbi för att bära upp tvätt till ovanvåningen och undrar vad som händer och jag förklarar att jag blev träffad och förvandlad. Hon tycker jag borde sluta larva mig. Sedan går hon upp för trappan med klädkorgen och där tar drömmen slut.
Jag har ritat bilden själv! Jag drömmer egentligen mycket mer detaljerat men är inte så bra på att rita. :P
Ibland snubblar man över saker som är väldigt bra. Besöker man WIMP så snubblar man ofta över bra saker. Här om dagen snubblade jag över min blomkruka! Det var inte bra... :/ Men här är ett musikstycke som jag hittade som jag tyckte var så bra att jag t.o.m ville lägga upp den på min blogg. Dels tycker jag det är en väldigt fin låt och dessutom gillar jag energin som de båda lägger ner på musiken. :)
Innan ni läser detta vill jag vara tydlig med att jag förespråkar absolut inte att det är bra att börja dricka alkohol i tidig ålder. Så ingen får för sig det. Det jag vill förtydliga den här gången är hur många uppmuntrar minderåriga till att dricka alkohol genom att totalförbuda det för dom.
Föräldrar vill ju inte att deras änglar ska bli alkoholiserade stordrickare. Dock är det just vad vissa uppmuntrar till när dom ger sina barn totalförbud till att dricka. Speciellt om förbudet inte motiveras. Genom totalförbud får de för sig att det där med alkohol verkar häftigt och spännande. Självklart vill man då utforska den delen av livets gåtor. Innan var man förbuden att se våldsamma filmer, efter fyllda 15 vill man till nästa nivå! Framförallt för ungdomar som vill provocera sina föräldrar blir dragkraften näst intill oemotståndlig. Alkohol görs exotiskt och spännande helt enkelt!
Det är naturligtvis svårt, men inte omöjligt för dom att få tag på alkohol. Föräldrarna köper inte ut och affärerna säljer inte till minderåriga. Det gör att alkohol är nått som är svårt att komma över. Så när man väl får tag på det måste man passa på och dricka ordentligt! Jämför med fettisdagen! Då ska man passa på och äta massa semlor eftersom man bara gör det en gång om året! Resultatet blir naturligtvis att ungdomar blir jättefeta....fulla! Många av dom tror naturligtvis att de är fullare än vad de egentligen är.
Jämför man med en person som fick öl av föräldrarna utan att ens be om det så är mentalitet betydligt annorlunda. En öl är en öl. Inget mer, inget mindre, inget ovanligt. Det är den typen jag hör till. Gud vad redig jag är! Tänk om alla var som jag! Vad bra allt skulle vara! ;D Men för att ge ett exempel på vad jag själv erfarat från flera förfester då jag var 18-19 år:
Bekant: -Har du öl?! Jag: -Öööhh..... ja?
Bekant: -Kan jag få en?! Jag: -Har du ingen egen?
Bekant: -Nej! Det hade varit jättesjyst om du kunde bjuda! Jag: -Öööhh.....visst. Varsågod.
Bekant: -Fan va sjyst! Jag: -.....Ja, det är lugnt...
Senare har jag alltid sett dessa personer vara helt redlösa, ibland spytt för dom fått i sig för mycket. Själv funderade jag på hur de kunde få i sig så mycket bara på att bli bjudna av andra. Framförallt undrade jag varför dom tyckte det var så speciellt att jag hade egen öl. För mig var det självklart att man hade med sig egen öl att dricka på festerna. Det var först några år senare då jag tänkte tillbaks på det som jag kom på varför. Det är dessutom ett samband jag sett många gånger även vid annorlunda scenarion med annat än öl. Lite allt möjligt faktiskt.
Jag inser att det framstår här som att jag tycker det är ok att föräldrarna ska köpa ut åt sina barn, vilket jag antar att jag på ett sätt gör. Annars blir det svårt att lära sina barn hur man dricker sunt när man totalförbuder det för dom. Kan de inte dricka sunt är det med största sannolikhet du som förälder som misslyckats någonstans. Ja, det låter hårt men notera ordet sannolikhet i meningen! Kanske introducerat vad alkohol är och hur det påverkar folk för sent? Att börja prata om alkohol samtidigt som dom själva bestämmer sig för att börja är nåågra år för sent! Genom att prata om det då och då utan att göra någon stor grej av det så avdramatiseras hela fenomenet med alkohol betydligt. Lita inte på att skolan lär ut rätt saker till barnen! Skolan lär ut fakta och statistik, inget annat. Fakta som ”lagen säger” och ”i den här ordningen påverkas delarna i hjärnan”.
För er som tycker att detta låter heltokigt kan jag göra er trygga med att jag har inga barn. Men tala gärna om vad ni tycker i så fall. :)
Om man ska dra mina resonemang väldigt kortfattat så tycker jag att man ska lära barnen sunt förnuft och eget tänkande så de själva kan räkna ut vad de anser är sunt om alkohol, egentligen allt annat också. Hur man gör det spelar ingen större roll, bara man lyckas. Då kanske du som förälder kan lita på dina egna barn?
Igår var jag hos föräldrarna och fernissade morföräldrarnas träbåt. Viktigt för historien är att jag hade lagt över nyckelknippa och mobil i arbetsbyxorna. När jag sedan på kvällen kom hem till mig och stoppade ner handen i fickan för att gräva fram dörrnyckeln så kände jag att fickan var tom! ”NEJ!” Tänkte jag med vidöppna ögon och en munrörelse som ville svära! Ner med handen i andra fickan för att se om mobilen var där! Min nästa tanke var inget som hade fått uttalas i kyrkan... Nycklar och mobil låg kvar i arbetsbyxorna hos föräldrarna! Sent på söndag kväll går ju inte en buss och det tar ca 30 min att gå mellan mig och mina föräldrar, vilket var vad jag hade gjort! Hade ingen lust alls att gå fram och tillbaka!
”Vad finns det för andra lösningar?” frågade jag mig. Jag kanske kan låna någon annans mobiltelefon på gatan? Jag har dessvärre provat detta förr och folk brukar inte vara så samarbetsvilliga på den iden. Tanken dyker upp: "Jag har ju min bärbara dator med mig! Jag har ju trådlöst nätverk och bor bara på andra våningen! Routern står dessutom intill ett öppet fönster i lägenheten. Klart värt ett försök!” Jag knallade runt huset, lokaliserade mitt fönster och satte mig på en trappa alldeles intill. Fram med datorn och koppla in mig på mitt eget nätverk! Jag får kontakt! Yes!
Under tiden som jag sitter där kommer en kvinna förbi som är ute med sin hund. Det kändes som att hon måste undra varför jag sitter där med datorn, så jag förklarar naturligtvis det lustiga med det hela. Hunden fick inte för sig att hoppa upp och dregla på min dator. Bra!
Japp! Så vidare med att logga in på MSN! Säger hej till några kompisar och ser vem som svarar först! Person A säger hej tillbaks! Jag frågar om han kan göra mig en tjänst, förklarar varför och ber honom ringa min far. Han ringer och min far letar upp mina saker och tar bilen på en gång för att lämna dem! Länge leve modern teknik! :)
Hade inte det funkat hade jag naturligtvis frågat någon på gatan om jag kunde låna deras mobil ändå. I värsta fall hade det inte funnits något annat alternativ än att gå tillbaka.
Detta är min egna fortsättning av videon jag lade upp i förra inlägget. Berättaren QualiaSoup poängterar hur viktigt det är med det kritiska tänkandet. En liten lustighet med kritiskt tänkande är att så gott som alla anser antagligen att de har kritiskt tänkande. Hur vet man det egentligen? Anser du att du har kritiskt tänkande? Hur vet du det? Att känna till kritiskt tänkande är inte samma sak som att faktiskt tillämpa det!
Har du nånsin reflekterat över och kritiserat ditt egna kritiska tänkande? Har du någonsin frågat dig själv om du faktiskt har kritiskt tänkande eller om du är för trångsynt för att inse att du saknar kritiskt tänkande? Kritiserar du kanske bara vissa saker men inte andra? Ifrågasätter du vad dina föräldrar lär ut till dig? Har du en nära vän som du alltid tar för att tala sanning även om han någon gång skulle säga totalt nonsens? Han kanske är expert på ett område och går att lita på när han pratar om just det. Det betyder inte att du kan lita på vad han säger i allt!
Om du väljer vad du kritiserar så tänker du egentligen inte i kritiska banor alls. Det är samma sak som att acceptera det som passar dig och kritisera det som inte passar dig. Inte så långt från: ”du hör vad du vill höra”. Dock inte lika trångsynt som att acceptera det som passar dig och avfärda det som inte passar dig utan övervägande. Det spelar ingen roll hur mycket du håller med ett argument som presenteras för dig! Det är bara sunt förnuft att ifrågasätta det innan du accepterar det.
Videon i mitt förra inlägg är ett utmärkt exempel. Hur många av er som har sett den tyckte den var bra? Hur många av er har reflekterat över den och frågat er själva: Hur kan detta vara fel? Det kan anses trångsynt att försöka hitta fel i en sådan video. Det kan lätt anses som att man försöker bortförklara och rättfärdiga sin trångsynthet. Är det egentligen det? Genom att tänka själv så kommer du antingen hitta brister eller förstärka din egen åsikt. Dessutom gör du inte det klassiska misstaget att representera någon annans åsikt utan skapar dig en egen. Tänk själv istället för att låta andra tänka åt dig!
Du kan börja med denna text! På vilket sätt kan det här vara fel? Och när du hittar felen bör du fråga varför det är fel! Vad är rätt istället? Och varför är det rätt? Men det kan dras så långt att det blir löjligt. Ibland bör man fråga sig vad man får ut av att veta det man söker.
Jag hade tänkt göra ett helt eget inlägg om den här ämnet men så hittade jag av en slump den här videon som förklarar det bättre än vad jag hade kunnat göra. Jag har lovat en vän att översätta den till svenska så det har jag gjort nedanför. Min översättning är kanske inte riktigt lika bra som videon men jag har gjort så gott jag kan. Jag skulle vilja rekommendera de flesta att titta på videon och ta hjälp av texten om ni inte hänger med för personen pratar fort och ibland otydligt. Ni som vill strunta helt i min text kan hoppa direkt ner till Mina kommentarer efter att ha sett den.
Det verkar vara en vanlig erfarenhet bland folk som inte tror på kvasivetenskap eller övernaturliga händelser att bli anklagade för att vara trångsynta av de som tror på dessa saker. Denna anklagelse är ofta baserad på felaktigt tänkande och oförståelse för vad öppensinnighet egentligen är. Att vara öppensinnig betyder att man är villig att överväga nya idéer. Vetenskapen förespråkar och frodas av öppensinnighet. Detta på grund av att att vår framgång av förståelsen av verkligheten vi lever i är beroende av vår villighet att överväga nya idéer. Det är inte ovanligt att vetenskapliga upptäckter till och med kräver helt nya tankebanor. Att tro på ovetenskapliga koncept gör dig inte automatiskt öppensinnad. Tvärt om leder det ofta till raka motsatsen.
En granne till mig (,berättaren i videon alltså,) såg att en lampskärm i mitt vardagsrum svajade. Han påstod att det var ett spöke. Jag svarade ”Nej, det är det inte”. Han svarade då med att jag har bevisen rakt framför mig. Han påstod sedan att jag var trångsynt och saknade nyfikenhet. Efter detta lilla utfall så gick jag och stängde av värmefläkten som var placerad under lampan så den kunde sluta blåsa varmluft som fick lampskärmen att svaja. Det var faktiskt min granne som i det här fallet inte hade någon nyfikenhet. Han hoppade till en omedelbar förklaring och avfärdade alla andra alternativ. När du benämner en händelse för att vara övernaturligt bara för att förklaringen inte är öppenbar för Dig kan det hända att du:
Misstolkar bevis.
Gör ogiltiga och lättvindiga kopplingar.
Förhastat eliminerar alternativa förklaringar. Den här punkten är det som definierar trångsynthet!
Folk som talar om för andra att vara mer öppensinnade till övernaturliga koncept bekräftar ofta sina påståenden med en personlig historia som inte kan förklaras. Detta är också en felaktig ståndpunkt. Att din erfarenhet inte kan förklaras bekräftar inte på något sätt att det skulle vara något övernaturligt. Allt det bekräftar är att händelsen inte kan förklaras. Att föreslå att brist på bevis bevisar att det är en övernaturlig händelse är faktiskt att motsäga sig själv. Det som du då säger är att på grund av att du inte kan förklara det så kan du förklara det. Det oförklarliga är just vad det är: Oförklarligt.
Om du har en erfarenhet som Du inte kan förklara betyder inte det att din åhörare inte kan förklara den. Åhöraren har dessutom ingen oberoende källa till händelserna som du beskriver. Personen kan inte heller undersöka detaljer som du har missat eller redigerat bort. Anta att min granne talar om för en bekant att hon måste acceptera hans berättelse om spöket och lampskärmen för att hon inte kan förklara det. Hur ska hon kunna hålla med eller mot utan att veta något om värmefläkten? Att förvänta sig av andra att tro på enbart ditt ord att du har varit i kontakt med något övernaturligt är helt enkelt orealistiskt. Även om jag ser någon försvinna rätt framför ansiktet på mig måste jag erkänna att det är helt orealistiskt av mig att förvänta mig att andra ska tro på mig utan trovärdig bevisning.
Någon påstod för mig att vetenskapsmän som kräver bevis innan dom accepterar ett påstående är lika trångsynta som medicinmän. Iden att kräva bevis skulle göra dig trångsynt är en falsk slutledning. Villigheten att överväga nya idéer betyder inte att man ska acceptera dom ovillkorligt. Anta att någon du bryr dig om ligger skadad och omedveten på gatan. Om en kvinna då kommer fram till dig och påstår att hon har ett magiskt pulver som läker sår omedelbart när det strös i såren. Skulle du tro på detta ovillkorligt? Skulle det vara trångsynt att neka en okänd person att strö ett okänt ämne i såren på någon som du bryr dig om? Vi är alla skeptiska till vissa saker.
Person A tror på spöken och person B är skeptisk till spöken. B kan ha erfarenhet av folk som presenterat bristande bevis och teorier om spöken. Detta har gett henne starka anledningar till att inte tro på spöken. Om A presenterar hållbara bevis och en trolig förklaring till vad spöken är så kanske B kommer överväga sin åsikt. Det som är viktigt här är att B egentligen inte har gjort något riktigt uttalande som kräver bekräftelse eller visat tecken på trångsynthet.
Jag har varit med om flera personer som hetsat upp sig över att jag varit trångsynt när det gäller något övernaturligt. Bara för att inse när de lyssnar noga att jag inte alls håller de åsikter som de har tillskrivit mig. T.ex. kan jag vid ett tillfälle säga att jag inte tror på X. Jag sa inte att X inte kan vara sann. Det enda jag sa var att jag har ännu inte blivit presenterad övertygande bevis för att X skulle vara sann. Men om någon istället förklarar för mig att X finns trots att X är logiskt omöjligt! Då kan jag i specifika fall säga att X inte kan vara sann och jag förstärker mitt påstående med konkreta påståenden. Detta är en klassisk missledning för att överdriva och därför missrepresentera en annan persons position. När du behandlar påståendet att personen inte tror på X som ett säkerställande på att X inte kan existera så är det du gör just att överdriva och missrepresentera.
Om du har problem med att andra människor inte delar dina åsikter så är det ett stort problem för dig. För det finns rätt många skillnader här i världen. Om kunskapen om att någons åsikt skiljer sig från din får dig att tappa perspektivet när du pratar med dom kan det ofta se ut så här:
A: Jag är ateist. B: Du hatar gud.
A: Jag är forskare. B: Du tror du vet allt.
A: Jag tror inte på spöken. B: Du är trångsynt.
I ett sådant fall så har B slutat kommunicera. Det enda B gör är att återupprepa sina förutfattade meningar. Detta är trångsynt!
Jag har blivit tillsagd att vara mer öppensinnad både av personer som tror på gud men inte på reinkarnation och personer som tror på reinkarnation men inte på gud. Båda typerna verkar glada över att andra är skeptiska när dom är skeptiska. Dock inte när andra är skeptiska och de inte är skeptiska. För dessa personer verkar öppensinnighet betyda: Du ska tycka som jag.
Sedan finns det andra personer vars ide av öppensinnighet går ut på att tro på opålitliga historier berättade av vem som helst som har en fascinerande historia. Dessa personer är ofta starkt kritiska till vetenskap. Det kan lätt visa sig att dom har dålig uppfattning om vad forskning egentligen är. Detta resulterar i två enastående ironier:
De har exakt samma skeptiska attityd som de anklagar andra för att ha.
De reserverar sin skeptism till en sfär som poängterar sin skeptism även mot sina egna uttalanden.
Med andra ord: De är skeptiska mot skeptism.
Öppensinnighet handlar inte om att tro på saker! Bara för att du tror på fler saker än någon annan gör det dig inte mer öppensinnad än någon annan. Det kan däremot vara ett tecken på att du är lättlurad. I motsats till vad många tror så betyder det i sin tur inte att du är lätt att övertala. Anta att det gör det och att en sådan person dessutom anser att de som kräver bevis är trångsynta. En sådan person skulle inte klara sig en dag i en domstol. Vad har en sådan person att göra i en situation där det finns flera versioner av samma händelse? Vill personen tro på alla vittnesmålen? Är det trångsynt att kräva bevis innan man bestlutar att fängsla en person? Dessa attityder skulle aldrig klara sig i det verkliga livet.
Samtidigt skulle det vara absurt att kräva bevis för allt som berättas för oss. Om en vän berättar om sin dag på jobbet så kräver vi inte av dom att kunna bevisa det dom säger. Vi slutar inte uppskatta filmer och sagor bara för de är orealistiska. Ibland försöker någon däremot övertala oss till att acceptera nånting som fakta eller göra något riskabelt. Genom att kräva hållbara bevis så hjälper det oss att skilja falska påståenden från sanna. Det är en värdefull förmåga i en värld där vi anser att falska påståenden allvarligt kan skada vår hälsa eller välstånd.
Kritiskt tänkande är inte okompatibelt med öppensinnighet. Tvärtom så förstärker det ett öppet sinne. Att kräva bevis kan det leda till att du på grund av svag bevisning inte accepterar ett påstående trots att det är sant. Skulle dock mer bevis träda fram så tillåter ett öppet sinne dig att överväga påståendet på nytt. Det kan i sin tur leda till att du accepterar påståendet och avfärdar ett tidigare påstående som var falskt. Vetenskapen förespråkar detta betraktelsesätt! I kontrast till detta, om du accepterar påståenden med lite eller utan bevis så överlämnar du din förståelse för verkligheten mycket mer till slumpen. Ännu värre vore det om du accepterade påståenden utan kritiskt tänkande, för att sedan låsa dig så du försvarar dig mot allt som säger emot dem. Då kommer du inte känna igen sanna påståenden även när bevisen är överväldigande. Dessutom förstör du din egen kapacitet för att lära dig nya saker.
Om du tror på kvasivetenskap eller övernaturliga saker är detta ditt privilegium. Om du dessutom kan förklara varför och har förståelse för att andra vill argumentera eller hittar luckor i dina argument så är det bra. Har du däremot vanan att prata med andra, tycker de är mindre värda som människor på grund av att de inte tror på dina argument och dessutom avfärdar bevis och motargument till dina argument utan övervägande. Sedan kräver att andra okritiskt ska acceptera dina argument och vad du anser vara bevis. Då är det inte bara trångsynt! Det är också kontrollerande, arrogant och övermodigt!
Viktigare att tänka på är om du påstår att någon inte är rimlig när de kräver bättre bevisning innan de accepterar ett påstående eller tar en risk. Skulle ditt uttalande kräva uteslutande av bevis indikerar det inte att den andre borde kräva mindre bevis, utan att du borde kräva mer. Innan du tar dig friheten att föreslå att andra borde vara mer öppensinnade, tänkt igenom vad du själv avfärdar utan övervägande. Du kanske behöver dina egna råd mycket mer än de du ger dem till. Kom också ihåg att ett öppet sinne som inte kräver några bevis släpper in väldigt mycket skräp! Mina kommentarer
Herregud vad långt inlägg det blev! Jag lärde mig faktiskt lite själv av den här videon, inte mycket men en liten kalibrering i huvudet fick det bli. Så om nån påstår att ”Det där påminner lite om dig Hinken!” så kan jag svara ”Ja, jag vet”. Tänker främst på att jag förr har godtagit vissa saker utan att ifrågasätta det tillräckligt. Nu för tiden tror jag att jag har avfärdat allt skräp själv i och för sig. Jag har blivit mer kritisk eftersom jag märkt ibland när jag pratat med folk att jag kan vara full med skräp. Nu för tiden använder jag skräpet mer som nån konstig form av humor.
Lite roligt med påståendet att vetenskapsmän skulle vara lika trångsynta som medicinmän. Jag tror själv att i verkligheten är inte medicinmän alls så trångsynta som man kan tro från filmer och serier.
Ja, så är det! Jag har på egen hand gått på teater många gånger, både med skolan och under fritiden. Alla pjäser som jag sett till vardags har alltid varit roliga och spännande. Medan de som skolan ordnade var alltid tråkiga. Varje gång! Många jag pratat med som gillar teater brukar ha samma erfarenhet, förutom de som bara sett på teater via skolan. Dessa personer brukar enbart ha åsikten att teater är tråkigt.
I nio fall av tio när skolan ordnar någon teater blir det alltid nått som handlar om mobbning. Vilket visserligen är bra tänkt och nyttigt för de små liven. Kunde dom bara inte välja pjäser som faktiskt är roliga att se också? Vore det inte smartare att berätta för dom att mobbning är dåligt på annat sätt och se till att dom lär sig gilla teater istället? Låt dom exempelvis se Shakespear! Lämpligare pjäser går väl knappt att finna för att introducera nån för teatervärlden? Jag har sett flera av hans pjäser och dom var jättebra allihop! När jag såg En Midsommarnatts Dröm skrattade jag och hela publiken så det var nog fler än jag som fick ont i magen! Definitivt en pjäs som är lämplig för barn. Det finns en anledning till att Shakespear har blivit känd och inte är det för han är dålig. ;)
Sedan finns säkert fler saker att ta hänsyn till som jag inte känner till. T.ex. kan jag tänka mig att skolan gärna beställer en billig teater, skolan är ju inte känd för att ha överflöd på pengar. Eller att skådespelarna kanske är gröna. Nått misslyckas dom uppenbarligen med i alla fall. I värsta fall tänker de vuxna att barnen lär inte märka om uppträdandet har sina brister och beställer en tråkig och billig pjäs. Tro inte att barn inte märker när det är dålig kvalité! Barn dömer ofta saker för fort dessutom! Har de sett en tråkig pjäs så tycker dom att teater är tråkigt! Har dom sett två tråkiga pjäser så anser dom ha fått sin åsikt bekräftad! Om inte efter första gången! När de till slut går ur nian så har de sett ett antal tråkiga pjäser! Dessutom tar allt för få föräldrar sina barn till teatern. Det finns det säkert tusen anledningar till varför det är så. De kanske bara inte tänker på att teater finns?
Det är väldigt synd tycker jag för teater är väldigt roligt. Det är en väldigt levande och bra form av historieberättande och en del av vår kultur. Detsamma gäller andra ämnen i skolan. Själv tyckte jag att historia var mördande tråkigt men har upptäckt (tack vare TV faktiskt) att det faktiskt är ett väldigt intressant ämne! Stefan & Christer skulle jag däremot personligen inte vilja upplyfta som kvalitativ teater. :P
"Vad är det för jäkla fråga?” undrar säkert många. Det är i alla fall en fråga som jag utmanade mig själv med och fick min hjärna att vilja göra myteri mot kroppen. Resultatet: öh... kroppen vann... :P
Mer utförligt lyder frågan: ”Vad av mig är verkligen Jag och vad av mig är bara ett djur? Vem av dessa är det egentligen som bestämmer?” Här är vad jag kom fram till.
Den delen av mig som jag definierar som ett djur är den som på automatik inte vill göra annat än att äta, sova och sprida generna vidare. Djuret gör sådant som den är programmerad av naturen att göra. Den delen som då är Jag är den delen som vill göra saker som på något sätt känns givande. Exempel på sådana saker är att Jag utövar Kendo, skriver i den här bloggen, av egen vilja läser nått som Jag kan lära mig av. Var går gränsen då? Umgås jag med mina vänner för att det är Jag själv som vill det? Eller är det min djuriska del som av instinkt vill vara med andra människor? För vi är flockdjur och vi fungerar bäst i grupp. Vid flera tillfällen har jag varit med om att antingen jag eller nån annan som inte kan lösa ett problem tar hjälp av någon annan för att sedan lösa det själv ändå. Den andre personen stod bara bredvid och mm:ade.
Jag kan ha världens argument om vad jag tycker om religion eller politik och jag kommer stå fast vid den åsikten tills jag samtalar med andra människor. Då ändras åsikten ofta om än dock bara lite. Så det sociala är helt klart viktigt för oss och är en del av oss. Troligen är behovet att vara social i djurdelen men det är Jag som är social. Det beror troligen på hur vi umgås. På ett normalt dansgolv är det nog mest djuret som umgås aktivt. Det kan kanske sägas att när Jag tänker så är det med hjärnan, när djuret tänker så är det med andra delar av kroppen? Själv föredrar jag att det är jag som tänker.
Det blir särskilt svårt när man kommer till tanken: Är det Jag eller djuret som vill umgås med min flickvän? För att undvika förvirring, främst bland er som känner mig halvt, så har jag ingen flickvän i skrivandets stund. Jag utgår nu från då jag haft. Umgås jag med henne för att det är Jag som vill eller djuret? Jag vet en sak som djuret vill i alla fall. Nu tänker jag dock mer på det normala umgänget då man pratar och hittar på andra saker. Djurdelen skickar ju ständigt impulser till hjärnan att ”det här tycker vi om” så det spelar ju nästan ingen roll vad man gör med personen, det är roligt ändå. Inte så att jag plågas av just den saken men min fundering är: är det verkligen Jag eller djuret som vill detta? Jaget i detta läget är mer som en slarvig kontorsråtta som bara skriver under alla kontrakt på sitt skrivbord utan att läsa dom.
Hur många människor ägnar sig inte till hur dom ser ut? Att dom borde skaffa en häftig bil, snygga kläder, modern telefon. Skaffar linser för glasögon är så fult. Skaffar sig ett jobb med häftig titel och hög lön. Tatuerar sig. Kanske går så långt att de opererar sig trots att deras Jag vet att det finns risker. Var håller Jaget hus? Jaget borde veta att vissa av dessa saker är idioti! Djuret har ju total kontroll över en människas hela liv! Gör jag nånting alls som Jag vill? I mitt fall har jag i alla fall kommit fram till att mitt kendo-utövande är nått som Jag själv vill. Fast jag kan inte vara helt säker. Som tur är så finns det ju många människor som har nått som motsvarar vad kendon är för mig. Dock tvivlar jag på att majoriteten har det faktiskt.
Djuret sätter ofta Jaget under sig som en slav. Blir kroppen hungrig så måste Jaget lyda och börja fundera vad, hur, när och var den ska äta. Blir kroppen skadad måste Jaget komma på ett sätt att läka kroppen. Kroppen kräver hela tiden energi och engagemang från Jaget. Samtidigt blir Jaget hjärntvättat av djuret och lyder blint. Jaget får knappt komma till och andas. Gör den så blir det ofta under så korta stunder att den inte hinner fatta nått förrän djuret tar tillbaka kommandot. På sin höjd hinner Jaget bli lite deprimerat ibland. Tänk vad mycket mer kreativ jag kunde vara om kroppen lät mig vara! Tänk om man kunde göra sig fri från kroppen och det djuriska! Efter lite funderande inser jag dock att det går inte. Enda sättet är att dö men det vill man ju inte. Dessutom försvinner ju Jaget också, i alla fall blir av med sitt verktyg för att kunna göra saker. Beror på vad du tror på. Den som lever... eeh... dör får se. Utan kropp så kan inte Jaget göra nått i alla fall.
Så fast i sin egen kropp är man varken man vill eller inte. Samtidigt behöver man den ju. Det man kan göra är att forma sin vardag så Jaget får så mycket kvalitativ frirum som möjligt. Gör man inte det medvetet så hamnar man lätt i kläm och har ingen tid alls mellan arbete, äta mat, passa barn, handla osv. Allt som en normalstressad svensk har i sin vardag som dom själva har skapat antagligen utan att tänka själva. Det är djuret inom dom i samspel med samhället och djuren i deras omgivning som skapat den tillvaron åt dom. Var har Jaget tagit vägen?
Som vissa vet drömmer jag ibland VÄLDIGT sjuka drömmar på nätterna. Det började redan som liten innan jag fick Nintendo så det beror nog inte på spelen som många tror. Jag är väl sjuk på riktigt. :) Den här drömmen hade jag flera år efter jag slutade grundskolan men ibland har jag drömmar som utspelar sig där fortfarande. Detta var en väldigt lång dröm som började som en vanlig skoldröm.
Det är mobbning, lektioner, tjejer, o.s.v. Det håller sig till den mallen ett tag men helt plötsligt ser jag genom fönstren hur ett stort monster anfaller skolan! Monstret ser ut som en gigantisk katt med huvud som är en kombination av katt och kinesisk drake. Den har tjock och randig päls som går i gult och orange. Det blir panik på skolan och alla springer runt för att fly monstret som dödar massa elever och lärare. Ibland kommer monstret lite väl nära mig men jag lyckas alltid komma undan på olika sätt.
Det fortsätter så rätt länge tills jag helt oväntat blir ett monster själv! Jag upplever drömmen ur mina egna ögon så jag vet inte riktigt hur jag själv ser ut. Så nu när jag är med monstret så dödar jag också människor och det hela börjar bli VÄLDIGT blodigt. Polisen har kommit och skjuter helt frenetiskt på oss så jag koncentrerar mig mest på att döda dom. Kulorna biter inte på mig så det blir totalslakt av människor medan fler monster kommer fram. Varje monster ser annorlunda ut och har sin egna färg.
Plötsligt dras jag uppåt så jag ser allt uppifrån. Jag åker högre och högre upp tills jag ser hela jorden utifrån. En röst som tillhör den stora monsterguden börjar tala till mig med stor röst. Han förklarar att varje monster har fått en plats utmärkt i världen med sin färg. Ju större färgområde ett monster har ju mäktigare är det. I Skandinavien finns det många färger som täcker små områden, så monstren är inte så mäktiga var för sig men de är många. Medans i Europa och Asien är det färre monster med större områden. De är väldigt mäktiga individer men är tvungna att täcka väldigt stora områden själva. Så det upprättas en balans mellan monstren som har i uppgift att straffa människorna för allt elakt som dom gjort genom historien och fortfarande gör.
Jag får i uppgift av guden att ta ett vitt ägg som han ger mig och kasta det på en stor plats på jorden som ännu inte är färgbelagt så denna färg blir störst. Sen ska jag tilldela färgen till ett monster som är utsett av guden så denna kan nedstiga på jorden som det mäktigaste monstret av alla! Så iväg är jag för att göra detta! Jag tittar på jorden och tänker: ”Men jag tycker att monstren är elaka också! Så jag vill straffa alla! Både människorna och monstren!” Jag funderar lite och tittar runt tills jag ser att det finns ingen färg utsatt på månen! Jag kastar ägget på månen och tilldelar färgen till mig själv istället! Jag blir överlägset det mäktigaste monstret av alla! Jag tittar ner på jorden och känner vilken otrolig kraft jag har inom mig! Jag tänker: ”Nu jäklar ska dom få allihop!” Jag laddar upp och skjuter en energistråle på jorden så hela planeten pulvriseras! Efter det känner jag mig nöjd och där tar drömmen slut. :)
Detta är en liten kul berättelse som en före detta arbetskamrat berättade för mig. Den handlar om hans barn så jag tänker inte avslöja varken hans eller deras identitet mer än deras kön. Jag hoppas det är ok. :)
Han har tre barn. Den mellersta brodern är på grund av handikapp tvungen att kommunicera med teckenspråk. Den första dottern fick ju därför inte lära sig teckenspråk förrän hon var runt 3-4 års ålder. Den yngsta dottern fick på grund av att hela familjen redan pratade med händerna lära sig det från början.
Lärde hon sig prata tidigt? Verkligen! Med händerna då förstås. Föräldrarna kunde säga nått med ord till henne och hon svarade med teckenspråk. Det var ju väldigt praktiskt för hon skrek aldrig när hon ville nått utan visade med händerna istället. Hur bra som helst tyckte föräldrarna men helt plötsligt tänkte dom på hur mycket som antagligen hade sagts när den första dottern var bebis som kanske inte skulle ha sagts. :)
Så tänk på det alla som har eller nån gång kommer skaffa barn! Dom vet vad ni säger! ;)
Roligt att man får så mycket respons bara av att säga: "Hej! Jag har startat en blogg". :) Känns som folk har förväntningar på mig så då får jag väl starta med något smart. Därför får ni höra min egna teori som förklarar varför man blir tjock av light-produkter. Många tror att man blir fet av fett. Detta är bara en ordlek som många lurar sig på. I alla fall, here goes:
Till att börja med fungerar vår matsmältning som så att när du matar din magsäck med mat så smälts maten. ”No shit” tänker du nu men många känner inte till mer än så här. När maten bryts ner så omvandlas den inte utan den hackas bara upp i mindre bitar. Samma sak som du gör när du skär upp maten på tallriken men nu är det på molekylär nivå och med en kemisk metod. Samma resultat skulle nås om du hade in mikroskopisk kniv och hackade maten. Jag tror de flesta kan lista ut varför kroppen gör så här: för att lättare kunna tillgodose sig näringen. Samtidigt ska man veta att kroppen inte är en så exakt maskin. Väldigt många bitar passerar genom magen för stora för att kunna tas upp och går då rakt igenom och kommer ut på andra sidan. Usch, så äckligt!
Nästa steg i teorin då: Det är stor skillnad på fett och fett. Tvål och bensin är bra exempel på fetter som inte är nyttiga att äta. Mjölk är nyttigt! Det är däremot skillnad på blå som röd mjölk, inte bara i fettmängden utan även fettformen. Bara formen på olika molekyler kan påverka egenskaper kraftigt. Det kanske bästa exemplet på det är grafit och diamant som de flesta känner igen från kemin i skolan. Båda ämnena består av rent kol men molekylstrukturen skiljer sig betydligt. Tillbaks till mjölken!
Om vi inte skulle göra någonting med mjölken när den kommer från kossan så skulle fettmolekylerna vara väldigt stora. Nu är Arla så otroligt onda att de kör mjölk och fett genom filter och grejer för att ge oss den finaste mjölken som modern teknik kan erbjuda! Den fettsnåla mjölken filtreras hårdare genom mekaniska galler och detta galler gör att fettet hackas upp i mindre beståndsdelar. Känner ni igen den principen från matsmältningen? Metoden är annorlunda men resultatet detsamma. De fettsnåla produkterna filtreras dessutom hårdare. Så när du häller i dig blå mjölk så är fettet redan så finhackat att kroppen egentligen inte skulle behöva bryta ner det för att kunna plocka upp det. Det vet ju inte magen om så den bryter ju ner maten som vanligt före upptagningen. Det gör att inte en enda fettmolekyl kommer undan utan istället utspelar det sig en scen i din mage som påminner om War of the Worlds där magsyran är utomjordingarna. :)
Dricker du däremot den röda mjölken med större fettmolekyler så måste kroppen hantera fettet först och mycket blir inte tillräckligt nedbrutet. Ja, det är min teori men förutom den så har vi ju sedan detta med mättat och omättat fett också. Feta produkter innehåller i princip alltid en större mängd av de nyttiga fetterna än de fettsnåla grejerna osv.
Kom ihåg att detta är fullständigt min egna teori men jag känner några personer som också kommit fram till samma sak och jag grundar den på sånt som jag har lärt mig i skolan. Om någon har mer fakta som stärker eller bryter mot den så vill jag gladeligen höra det. Gärna med källanvisning eller i alla fall nämna var ni fått reda på det. Jag kommer nån gång lägga ut en annan teori som är en fortsättning på denna men den står även på egna ben.
Hej på er som läser detta! Detta är då min första blogg och såvida mitt första blogg-inlägg. Så då passar det väl att förklara vad mitt syfte med denna blogg är. :)
Det är konstaterat att mina tankebanor inte tar samma vägar som för normalt folk. Det rör sig väldigt mycket och konstiga saker i mitt huvud, vissa saker är väldigt smarta andra inte. Samtidigt är ett av mina största nöjen och delmål i livet att utvecklas och bli bättre på alla sätt tänkbara. Spelar ingen roll vad det är för nått, alltid roligt att känna att man utvecklas. :)
I denna blogg kommer jag vädra allt som rör sig i mitt huvud. Det kommer inte bli något "idag åt jag müsli" utan kan handla om allt från goda matrecept och knasiga drömmar till politik och psykologi. Jag kommer visserligen skriva lite om mig själv och vad jag upplever också men jag kommer hålla mig till vad jag tror är läsvärt för andra. Kvalitén kommer troligen variera från lättuggat till härdsmälta för hjärnan.
Genom att vädra alla dessa tankar hoppas jag dels på att underhålla och/eller utbilda mina läsare. Jag hoppas även att folk vill lära mig något genom att ni kommenterar mina inlägg. Jag är varken allkunnig eller övervis men med hjälp av dialog hoppas jag kunna bli både visare och kunnigare. :)
Jag tror själv att sidan egentligen blir mer riktad till de som inte känner mig eftersom jag redan vädrar vad jag tänker med mina kretsar. Naturligtvis får ni som känner mig kommentera också. :)
26 år och bor i Uddevalla. Utövar kendo. Är filosofiskt, vetenskapligt och politiskt lagd och tar gärna intryck från så många håll som möjligt. Jobbar för Björns Byggställningar.
Inlägg
