Allt värdes grund

Efter att gjort ett kortare uppehåll från bloggandet har jag en hel uppsjö med saker som jag vill skriva, för er som känner mig så är det nog föga förvånande att dessa saker kommer handla om ekonomi och arbetsliv. Som vanligt gillar jag att försöka förklara svåra saker så enkelt jag kan. Alla dessa saker jag vill skriva förutsätter dock en grundförståelse för vad verkligt värde faktiskt är, därför kommer det handla om det den här gången.

Nu menar jag inte värde som mänskligt värde, mänskliga rättigheter eller att vad som verkligen spelar roll är att ha vänner utan jag syftar till materiella värden. I kort är huvudargumentet väldigt enkelt: Allt värde har sin grund i arbete.
Argumenten för detta påstående är att vi egentligen inte har någon nytta av pengar. Vi kan inte äta pengar, klä oss i pengar eller bygga hus av pengar. Allting som finns runt oss är skapat eftersom folk har arbetat. Hus, vägar, mat, kläder, bilar, TV, leksaker. Allt är skapat eftersom människor har arbetat. Det är också dessa saker vi egentligen vill ha, inte pengarna. Pengar däremot fyller en viktig funktion genom att vara ett poängsystem för att mäta hur mycket saker är värda. När vi arbetar så skapar vi nytt värde i form av produkter. Dessa produkter kan sedan bytas mot pengar som fungerar som en kvittens på det värde vi har skapat. Dessa pengar byter vi sedan tillbaks till sådant som vi egentligen vill ha.
En person som jobbat åtta timmar har skapat mer värde än någon som jobbat fyra timmar och har därför gjort sig förtjänt att byta till sig mer värde. Ju mer man jobbar ju mer har man gjort sig förtjänt av helt enkelt.

Eftersom det är arbete som skapar allt så är därför arbete grunden till allt värde. Pengar är bara ett poängsystem för att mäta detta värde och innehar därför inget eget värde.

Men vi har också fenomenet tillgång och efterfrågan som krånglar till det hela. Var passar detta in i det hela? För att förklara det enklast måste jag antagligen använda mig av den matematiska formeln: M + A = V
Formeln betyder att produktens värde (V) ska täcka upp kostnaderna för arbetet (A) och materialet (M). Materialet är å andra sidan produkten av någon annans arbete. Därav är ditt M någon annans V. A är lönen för arbetet och alltså din vinst. V bestäms dock av tillgång och efterfrågan. M är en relativt fast kostnad. Så A får bli vad det blir. Så för att få tänket rätt kan formeln skrivas om till:
V – M = A
Du kan ju byta leverantör av materialet, vilket ökar din förtjänst men sänker någon annans.

Denna formel stämmer inte för företag med anställda men stämmer för egenföretagare. Jag kommer i senare inlägg förklara vad som händer när man anställer folk och därmed skapar företag, och vilka motsättningar detta skapar.

Tetris och Sovjet

Inte ofta men ibland får jag för mig att lägga upp lite musik på min blogg. Nu har jag lyckats lägga mina varma vantar på denna video som återger Sovjets historia framförd med melodin från Tetris. Väldigt välgjord och underhållande.

När retoriken talar i ditt huvud

Jag lade här om dagen märke till Moderaternas reklamskylt där det står ”För trygghet krävs mer än fler poliser”. Det första som slog mig är retoriken i denna reklam. Detta är ett jättevanligt retoriskt knep inom reklam, ofta utnyttjad av... allt möjligt.

Knepet utgår från att vi människor är mönstervarelser. Vi söker mönster i allt! I tapeten, i frukostflingorna, molnen på himlen. Vi hittar till och med ansikten på Mars! En meningsatts som den Moderaterna använder i detta fallet skapar första halvan av ett argument. Den andra halvan fattas och där fyller våra mönstersökande sinnen i med det som saknas. Vad som saknas kan dock varjera kraftigt från person till person. Vad är det som behövs förutom fler poliser för att skapa trygghet? Är det bättre skola, fler billiga bostäder och fler heltidsjobb? Eller är det högre straff och övervakning av internettrafiken? Eller att få ut alla invandrare? Svaret kan vara så gott som vad som helst och själva grejen med den här retoriken är att du själv fyller i det svar som du vill att det ska vara, eller tror att dom menar.

Kunskapen du inte vet att du kan

Varje dag lär vi oss nya saker, utan att tänka på vilka faser kunskapen genomgår tills det att vi verkligen kan det. Denna kunskap är visserligen inte nödvändig men det skadar inte att känna till det. Ibland är det till och med till nytta, till exempel när du lärt dig något fel och måste lära om det rätt. Mer specifikt så finns det fyra faser för kunskap och förklaras lättast med cykling, och de är följande:

1. Omedveten okunskap – Du kan inte cykla men du vet inte heller vad en cykel är för något.

2. Medveten okunskap – Du kan inte cykla men är i alla fall medveten om att du inte kan det.

3. Medveten kunskap – Du kan cykla men tänker du inte på vad du gör så tappar du balansen.

4. Omedveten kunskap – Du kan cykla utan att behöva tänka på hur du gör det.

(Ursäktar bollarna, den här bloggen verkar inte förstå att skriva ut siffror istället bollar.)

Det kan förekomma att du tror att du kan nått på fas 3 men i själva verket är det i fas 1. Till exempel kan det handla om något politiskt, där säkert många känner igen sig från att prata med någon som tror att det kan när de egentligen inte har en aning om vad dom pratar om. I sådana fall reagerar man ofta med att förklara för personen vad dom inte kan, varpå de ofta når åtminstone nivå 2.

Saker som kan vara omedveten kunskap kan vara att köra bil. Har du väl lärt dig så kör du utan att tänka på hur du kör, du kör som du lärt dig helt enkelt. Har du dock lärt dig fel så måste du backa bandet och dra ner det du lärt dig fel till fas 3 igen för att bearbeta det och sedan stoppa tillbaks det till fas 4.

Källa: (2008) Konsten att läsa tankar, Henrik Fexeus

Saliga äro de ideologiska

Lite då och då får jag frågan vad jag följer för ideologi och så gott som varje gång blir folk förvånade när jag svarar att jag inte har någon ideologi. Detta kräver naturligtvis en förklaring, så jag bestämde mig för att skriva ner den här för allas bedrift.

Vilken ideologi du än väljer så säger den i kort ”om vi bara tänker på det här sättet så blir allt snälla skogstroll och grön el.” Sedan försöker man sätta valfri ideologi i system och så går allt käpprätt ner i diket på ett eller annat sätt. Att det går fel beror inte på den fina tanken utan på att systemet blev fel. Så istället för att ändra ideologin tycker jag själv att det är bättre att strunta i ideologin och bara titta på systemet vad som gick snett. Så jag väljer att läsa på, analysera systemet, försöka komma på nya idéer (ofta i samband med diskussion), kritisera och börja om. Så det är ett ständigt arbete som aldrig tar slut. Du kan inte avfärda något bara för du inte gillar det utan måste bemöta allt med öppet och kritiskt sinne. Vilket är ett väldigt vetenskapligt tillmötesgående. Antagligen kan jag säga att detta är min ideologi.

En smygtitt in i framtiden

Eller en tillbakablick på dåtiden. Min aktivitet på bloggen verkar gå stötvis men än så länge känner jag ingen torka på vad jag kan skriva om. Jag ska bara skriva det också. Jag har äntligen börjat komma igång med att läsa högen med böcker som jag bestämt mig för att plöja igenom. Med tanke på att hälften är lånade så är det ju bra att jag kommit igång nu.

Just nu läser jag Marxist-Leninistisk Grundkurs för Kommunistiska Partiet. En bok jag inte rekommenderar då den till största del svartmålar borgerligheten utan att ge några konkreta förklaringar vad det är dom gör som är så dumt. Jag tycker visserligen redan att kapitalism är dumt men bara det räcker inte så långt som argument. Jag ska försöka orka mig igenom resten av boken i alla fall. Dock hittade jag något som var lite intressant angående dialektisk materialism. Detta ämne kommer jag säkert skriva om någon gång i framtiden då jag faktiskt läst om det men här följer en liten förklaring av ordet dialektik direkt taget ur boken:

"Ordet dialektik kommer från grekiska ordet dialego, som betyder att samtala, att polemisera. Med dialektik förstod man i antiken konsten att uppnå sanningen genom att avslöja motsägelserna i motståndarens resonemang och övervinna dessa motsägelser. I antiken ansåg en del filosofer att det bästa medlet att få fram sanningen var att avslöja motsägelserna i tänkandet och sammanstötningen mellan motsatta meningar."

Insikten om fördomar

De senare åren har patriotism och rasism blommat upp igen, mer än vanligt alltså. Eller har det alltid varit så här men jag har bara inte noterat det innan? De vanliga diskussionerna om att få vifta med svenska flaggan och sjunga nationalsången inför 6 juni bidrar naturligtvis. Inflytandet från vissa partier verkar ha sin inverkan också. Det faktum att du idag måste vara beredd på att kunna backa upp din ståndpunkt ifall du uttalar något antirasistisk talar sitt egna tydliga språk för var vi är idag.

Rasism och fördomar har alltid varit tajta vänner med varann. Fördomar föder rasism och när en person känner att dennes rasistiska ståndpunkt hotas kan även fördomar tas till i försvar. Inte för jag förstår varför att vara rasist är något att bravera högt med men det finns otroligt nog de som gör det.

Fördomar måste naturligtvis inte bara vara saker som att alla stockholmare är likadana. Det är lika mycket en fördom när någon påstår att alla ateister är förnuftiga, sakliga och frodliga eller att alla med kaktusar i sina fönster går med knutna skor. Gör det då något om en person besitter bra fördomar som till exempel talar väl om vissa personer? Personligen svarar jag nej eftersom det väcker ytterligare frågan vilka fler fördomar drar en sådan person? Problemet är själva tankesättet att skapa en förutfattad mening och sedan går efter den som om den vore fakta.

Grunden till fördomar är okunskap och okunskap botas enklast med inmatning av kunskap. Eftersom ingen kan veta allt så betyder det att alla bär på fördomar. Ifall många människor bär på samma fördom kan det hända att de skapar en gemensam förening eller till och med ett politiskt parti (inga kommenterade). Kan detta klassas som att ett paradigm har skapats? De underlättar åtminstone jobbet för andra med att bunta ihop dom för vidare tillmötesgående.

Innebär allt detta att rasism alltid kommer existera? Det kan mycket väl vara så, jag föredrar trots allt att vara realist. Samtidigt vill jag gärna vara optimist och vill gärna tro att det finns en lösning. Den lösning jag själv kommit fram till är att vi kan lära oss att identifiera våra egna och andras fördomar för att på så sätt inse att vi saknar kunskap och bör dra oss från att uttala starkare yttranden förrän vi fått reda på mer. I korthet handlar det om att hålla vårt kritiska tänkande i trim.

25% människa

Idag fyller jag 25 vilket jag anser inte vara en siffra som representerar antal år utan är en procentsats. Jag har alltså tre gånger så mycket liv kvar som jag hittills levt. Det är massor ju! På tal om födelsedag så har fortfarande ingen krönt mig till konung över Ucklum än. Vadan detta? Ligger mina fans på latsidan eller kan de helt enkelt inte hitta på kartan? För att undvika missförstånd får ni här en bättre karta. Den här gången vill jag se resultat!

Gentjänster och genskulder

En av de mest typiska beteendena vi svenskar har för oss är att få skuldkänslor när någon ger oss en present eller tjänst. Du tar inte emot hjälp för att du inte vill hamna i tacksamhetskuld till någon annan. Detta är något egoistiskt då du avfärdar hjälpen. Istället för låtit person hjälpa dig så denne kunde känna sig glad för att kunna vara till nytta så sårar du personen då denne istället får känna sig obehövlig och berövas från glädjen av att vara till någon annans hjälp.

Ytterligare drar många sig från att hjälpa andra för att inte ge andra skuldkänslor. Återigen blir reaktionen tvärtom att personen istället känner sig icke uppskattad då denne känner att du undviker att utföra tjänster för andra.

Hade det inte varit trevligare om folk fick känna sig behövda genom att tillåtas ge varandra tjänster och då också känna sig bekräftade då andra gör saker för dem också? Är inte det dessutom grundprincipen för hur vi avgör vilka som är värda att kallas för vänner?

Frihandel vs. Protektionism

Frihandel, detta mycket fina ord brukar det talas mycket fint om. Att använda ord och argument som att det är demokratiskt och öppnar marknaden för företag så de får lättare att överleva är inte ovanligt. Motsatsen till detta är protektionism som naturligtvis är kommunistiskt och allmänt oheligt. Vissa hävdar att en träpåle genom hjärtat konverterar även den mest fundamentala förespråkaren av protektionism.

Allt detta är naturligtvis vanlig flumpropaganda och jag gillar inte ens orden frihandel och protektionism eftersom dessa ord har en tendens att få folk att tillskriva känslomässiga värderingar bara utifrån hur de låter. Själv önskar jag att man istället sa reglerad respektiv oreglerad handel. Dessa namn är mer korrekt självbeskrivande och svåra att missförstå. Tendensen till känslomässiga värderingar minskar också. Trots det tänker jag ändå använda de etablerade orden nu när jag tänker förklara för den oinvigde vad dessa innebär och leder till.

Frihandel innebär att man inte har några regleringar alls inom handel. Inga tullar, taxeringar för kontoöverföringar mellan länder eller något annat som kan begränsa handeln. Låter jättebra vid första anblick men så enkelt är det självklart inte. Vid handel mellan länder som har det lika bra, säg Sverige, Norge och Danmark, innebär frihandel inga större problem. Däremot om handeln sker mellan ett rikt och ett fattigt land så börjar det hända märkliga saker som faktiskt skadar båda länderna.

Det som sker är att det blir väldigt billigt och enkelt för företag att bygga upp verksamhet i fattiga länder. Där kan de börja producera varor med personal som gör jobbet för i princip ingen lön alls. Man utnyttjar både deras dåliga levnadsförhållanden och att de inte har några lagstiftade rättigheter som för oss är självklara. Men eftersom folket i dessa länder inte har några pengar, de jobbar ju ändå nästan gratis, så skickar man hit varorna och säljer dom för en billigare peng än vad våra arbetare kan konkurera med. Detta måste våra företag svara på antingen genom att lägga ner sin verksamhet eller att sänka sina priser. Sänkta priser innebär självklart nedskärningar. Slutresultatet blir alltså att människorna i de fattiga länderna blir av med sina naturtillgångar och får inte ens betalt för det, arbetarna i rika länder blir av med sina jobb alternativt får sänkt lön, för att sedan få köpa varorna från de fattiga länderna med sin precis försämrade inkomst. Ägarna till företagen är de som tjänar på hela karusellen.

I förlängningen innebär det att de fattiga länderna hålls fattiga. De som kan flyr från fattigdomen till de rikare länderna i hopp om en bättre framtid. Eftersom arbetarna i de rika länderna precis blivit av med sina jobb blir de inte så glada när fler kommer hit och ska tävla om de jobben som fortfarande finns. Rasismen blir oundviklig. Det vanligaste argumentet från rasister jag tycker mig höra är trots allt att invandrarna kommer hit och snor våra jobb.

Detta låter ju faktiskt inget vidare, så en god ide kan vara att skydda ekonomin med lite olika regler. Det är detta som kallas för protektionism. Skulle man dra det till sin spets skulle man förbjuda all form av handel och kreditöverföringar, inte heller så bra så därför får ingen för sig att göra så. Någonting mittemellan är uppenbarligen bäst, ändå får många för sig att ju friare handeln är desto bättre är det. Det är i och för sig sant förutsatt att båda länderna och framförallt invånarna är lika rika. Det gäller oavsett om vi har handel med ett land i Asien eller ett inom den Europeiska Unionen.

Syltburken och ölet

När livet ibland ger mer än du kan klara, när 24 timmar inte räcker till, minns då syltburken och ölen.

En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor och tom syltburk, och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande.

Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen.

Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollarna och kulorna. Återigen frågar han studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA. Professorn plockar då fram en stor burk öl från under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.

Nu, säger professorn, när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar – saker som om allt annat försvann, och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt. De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus. Sanden är allt annat, de små sakerna.

Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller i livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag, spela 18 hål till. Det blir alltid tid kvar till att städa huset och kasta soporna.

Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera. Resten är bara sand.

En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats för en öl till!

Källa: Okänd författare

Identitet till salu

Visst är det härligt att känna att man är sig själv? Att du är just du. Man vill ju så gärna känna att man är lite speciell och inte är som alla andra. Sedan ska du ju dessutom visa detta för din omgivning, hur du nu gör det? Du kan naturligtvis bete dig på ett speciellt sätt men om du gör dig till är du ju inte dig själv längre så där sprack det. Vad finns det då för fler sätt? Du kan ju visa det med kläder, smycken, inredning, bilar, och dylikt. Du dekorerar till och med dina fönster så det ser fint ut utifrån. Förbipasserande tittar säkert in och tänker ”Aha! Där bor en person som har lampor och kaktusar i fönstret. Sådana vet man ju hur dom är.”

Så bara för nöjes skull kan vi ställa följande frågor: Hur mycket har din identitet kostat? Har du en större personlighet ju fler saker du har? Är en kleptoman en person som stjäl delar av andras personlighet?

Den första frågan vill många komma runt med att säga saker som att de syr sina egna kläder och så vidare. Det blir visserligen mer personligt men du kommer inte undan att det kostar pengar. Du måste ju trots allt införskaffa tyger, nål och tråd. Andra frågan är uppenbar. Nej, du får inte en större personlighet! Du visar en annorlunda personlighet mot om du hade haft få prylar. Den tredje frågan bryr vi oss inte om va?

Börjar vi resonera runt dessa saker från ett helt annat perspektiv finner vi dock andra intressanta funderingar. Hur kan jag som företagare tjäna pengar på det här? Helt rätt, det var hit jag ville komma. Säg att du skapar ett företag som tillverkar rakhyvlar. Försäljningen går bra men varför inte försöka höja försäljningen? En metod är att utveckla två olika modeller. Den ena får vara svart och kantig medan den andra blir lila med runda former. Av någon anledning anses dessa vara utformade för män respektive kvinnor trots att de i sin funktion är identiska. Med rätt paketering och reklam så anses det snart så oavsett vad som ansågs innan. Vips så ökar försäljningen! Du behöver inte grunna så mycket i om eller varför detta fungerar, det är så här företagen jobbar. Testa olika alternativ, se vad som funkar, vinka och kör!

Utifrån denna enkla princip har vi snart skapat fotbollar till pojkar, dockor till flickor. Blå eller rosa kläder till bebisar beroende på kön. Subkulturer som hårdrockare, raggare och hiphopare. Folk som kör med Saab, Volvo eller Citroën. Listan går att göra oändlig. Poängen är att vi får gruppuppdelningar som är totalt meningslösa. Varför ska fansen till ett fotbollslag hata fansen till det andra laget? Hade det inte varit för att det fanns motståndarlag hade det ju inte varit någon match till att börja med. Varför ska hårdrockare och rappare ogilla varann såpass kraftigt som många av dom ändå gör? Att någon annan gillar musik som du inte gillar är knappast en giltig anledning till att hata den andra. ”Man vet ju hur sådana är! Dom har säkert kaktusar i sina fönster också.” ”Dom där borta tror inte på samma gud som oss. Det är bäst vi går dit och dödar dom innan dom kommer hit och tar oss först.”

Alla dessa skapade motsättelser och fientligheter som kan sammanfattas till att vara varianter av dualism och de spelar på människans rädsla för det okända samt vilja att känna tillhörighet. Folk vill känna att de har en identitet och låter sig därför vilseledas till ibland rent ut sagt idiotiska saker. Inte sällan vilseledas till att bli någon annan än vem dom är och allt för många inser inte att vi alla bara är människor. Jag som hårdrockare kan mycket väl ogilla en rappares musik men vi har trots det mycket fler saker gemensamt som medmänniskor. Att känna kontakt som medmänniskor fungerar dock inte om inte båda inser detta.

Jag brukar själv anse att en identitet består av två delar. Den individuella delen och den kollektiva. Den individuella vill känna sig speciell och inte vara som andra medan den kollektiva vill känna samhörighet och gemenskap. För att vara en hel människan behöver du båda, dock finner jag skrämmande många (framförallt unga) som bara har den individuella. Att inte ha funnit sin kollektiva del av personligheten är dock som att inte vara medmänsklig, vilket för mig innebär att känna kontakt med andra människor av den enkla anledningen att vi alla är människor som ändå är väldigt lika varandra och som i grunden vill samma saker här i livet. Sannolikt upptäcker du den kollektiva delen naturligt med åren. Det krävs trots allt en smula insikt.

Det finns naturligtvis de som aldrig upptäcker den kollektiva delen i sig själva. Detta är inte svårt att förstå om du har i åtanke det jag skrev tidigare om hur företagen arbetar för att höja sin försäljning. Denna systematiserade massvilseledning uppmuntrar till att vi ska fokusera på oss själva och identifiera oss med vad som skiljer oss från andra människor istället för vad som för oss samman. Det hela kan tyckas te sig som en konspiration men sanningen är snarare att det har bara råkat bli så här. Det finns inga personer som går att skylla för detta utan det är en ren bieffekt av företagens vinstintresse.

After Capitalism

Nästa bok i ordningen som jag läst ut är skriven av David Schweickart. Boken handlar om hur vårat samhällssystem fungerar. Författaren börjar med att förklara både för- och nackdelarna med det nuvarande systemet. Sedan presenterar han även ett förslag på vad som skulle kunna vara ett alternativ till ett bättre system. Han håller sig mestadels till grunderna, ryggraden som samhället vilar på kan man säga.

Boken är skriven på ett sådant sätt att den är lätt att förstå även för någon som inte är insatt i ämnet. Du behöver alltså inte ha några som helst förkunskaper för att förstå den, vilket gör den lämplig som förstabok för någon som nyligen intresserat sig för ämnet som jag själv. Det enda som krävs är lite sunt förnuft. Det är dock ingen enkel läsning. Lättförstådd men inte lättläst är nog en rättvis beskrivning. Författaren är ganska objektiv i sina argument och slänger kängor både åt höger och vänster. Hans inställning är mer inriktad till att analysera grundligt, se problemen och presentera en lösning med ordentliga argument och utan ideologiskt flum. Är du något inläst inom marxism kommer du känna igen flera av argumenten. Han hänvisar även till Karl Marx och Engels vid flera tillfällen.

Är du en person som redan är insatt inom samhällsfilosofi och dylikt, då har den här boken inte så mycket att ge dig. Annars rekommenderar jag den starkt till alla som vill lära sig mer om samhällsfilosofi men som inte vet var man ska börja. Jag skulle gärna gå djupare in på vad som faktiskt rent konkret står i boken men det är svårt att göra det utan att behöva återge allt som sägs i boken. Därför har jag valt att göra flera separata inlägg här på bloggen som blir som komplement till denna recension.

För den late är det dessa inlägg som gäller: Kapitalismens näringskedja, Att dela en tårta och I Spanien finns demokrati.

Några visdomsord

När du lyckas kommer du framåt men för att verkligen utvecklas så måste du misslyckas.

Du förlorar inte när du blir överbevisad. Du förlorar när du inte låter dig bli överbevisad. Du vinner inte när du har rätt. Du vinner när du får den andre att förstå.
Därav vinner eller förlorar båda men aldrig den ene.