Rasism och fördomar har alltid varit tajta vänner med varann. Fördomar föder rasism och när en person känner att dennes rasistiska ståndpunkt hotas kan även fördomar tas till i försvar. Inte för jag förstår varför att vara rasist är något att bravera högt med men det finns otroligt nog de som gör det.
Fördomar måste naturligtvis inte bara vara saker som att alla stockholmare är likadana. Det är lika mycket en fördom när någon påstår att alla ateister är förnuftiga, sakliga och frodliga eller att alla med kaktusar i sina fönster går med knutna skor. Gör det då något om en person besitter bra fördomar som till exempel talar väl om vissa personer? Personligen svarar jag nej eftersom det väcker ytterligare frågan vilka fler fördomar drar en sådan person? Problemet är själva tankesättet att skapa en förutfattad mening och sedan går efter den som om den vore fakta.
Grunden till fördomar är okunskap och okunskap botas enklast med inmatning av kunskap. Eftersom ingen kan veta allt så betyder det att alla bär på fördomar. Ifall många människor bär på samma fördom kan det hända att de skapar en gemensam förening eller till och med ett politiskt parti (inga kommenterade). Kan detta klassas som att ett paradigm har skapats? De underlättar åtminstone jobbet för andra med att bunta ihop dom för vidare tillmötesgående.
Innebär allt detta att rasism alltid kommer existera? Det kan mycket väl vara så, jag föredrar trots allt att vara realist. Samtidigt vill jag gärna vara optimist och vill gärna tro att det finns en lösning. Den lösning jag själv kommit fram till är att vi kan lära oss att identifiera våra egna och andras fördomar för att på så sätt inse att vi saknar kunskap och bör dra oss från att uttala starkare yttranden förrän vi fått reda på mer. I korthet handlar det om att hålla vårt kritiska tänkande i trim.