fredag 21 maj 2010

Insikten om fördomar

De senare åren har patriotism och rasism blommat upp igen, mer än vanligt alltså. Eller har det alltid varit så här men jag har bara inte noterat det innan? De vanliga diskussionerna om att få vifta med svenska flaggan och sjunga nationalsången inför 6 juni bidrar naturligtvis. Inflytandet från vissa partier verkar ha sin inverkan också. Det faktum att du idag måste vara beredd på att kunna backa upp din ståndpunkt ifall du uttalar något antirasistisk talar sitt egna tydliga språk för var vi är idag.

Rasism och fördomar har alltid varit tajta vänner med varann. Fördomar föder rasism och när en person känner att dennes rasistiska ståndpunkt hotas kan även fördomar tas till i försvar. Inte för jag förstår varför att vara rasist är något att bravera högt med men det finns otroligt nog de som gör det.

Fördomar måste naturligtvis inte bara vara saker som att alla stockholmare är likadana. Det är lika mycket en fördom när någon påstår att alla ateister är förnuftiga, sakliga och frodliga eller att alla med kaktusar i sina fönster går med knutna skor. Gör det då något om en person besitter bra fördomar som till exempel talar väl om vissa personer? Personligen svarar jag nej eftersom det väcker ytterligare frågan vilka fler fördomar drar en sådan person? Problemet är själva tankesättet att skapa en förutfattad mening och sedan går efter den som om den vore fakta.

Grunden till fördomar är okunskap och okunskap botas enklast med inmatning av kunskap. Eftersom ingen kan veta allt så betyder det att alla bär på fördomar. Ifall många människor bär på samma fördom kan det hända att de skapar en gemensam förening eller till och med ett politiskt parti (inga kommenterade). Kan detta klassas som att ett paradigm har skapats? De underlättar åtminstone jobbet för andra med att bunta ihop dom för vidare tillmötesgående.

Innebär allt detta att rasism alltid kommer existera? Det kan mycket väl vara så, jag föredrar trots allt att vara realist. Samtidigt vill jag gärna vara optimist och vill gärna tro att det finns en lösning. Den lösning jag själv kommit fram till är att vi kan lära oss att identifiera våra egna och andras fördomar för att på så sätt inse att vi saknar kunskap och bör dra oss från att uttala starkare yttranden förrän vi fått reda på mer. I korthet handlar det om att hålla vårt kritiska tänkande i trim.

onsdag 19 maj 2010

25% människa

Idag fyller jag 25 vilket jag anser inte vara en siffra som representerar antal år utan är en procentsats. Jag har alltså tre gånger så mycket liv kvar som jag hittills levt. Det är massor ju! På tal om födelsedag så har fortfarande ingen krönt mig till konung över Ucklum än. Vadan detta? Ligger mina fans på latsidan eller kan de helt enkelt inte hitta på kartan? För att undvika missförstånd får ni här en bättre karta. Den här gången vill jag se resultat!

torsdag 13 maj 2010

Gentjänster och genskulder

En av de mest typiska beteendena vi svenskar har för oss är att få skuldkänslor när någon ger oss en present eller tjänst. Du tar inte emot hjälp för att du inte vill hamna i tacksamhetskuld till någon annan. Detta är något egoistiskt då du avfärdar hjälpen. Istället för låtit person hjälpa dig så denne kunde känna sig glad för att kunna vara till nytta så sårar du personen då denne istället får känna sig obehövlig och berövas från glädjen av att vara till någon annans hjälp.

Ytterligare drar många sig från att hjälpa andra för att inte ge andra skuldkänslor. Återigen blir reaktionen tvärtom att personen istället känner sig icke uppskattad då denne känner att du undviker att utföra tjänster för andra.

Hade det inte varit trevligare om folk fick känna sig behövda genom att tillåtas ge varandra tjänster och då också känna sig bekräftade då andra gör saker för dem också? Är inte det dessutom grundprincipen för hur vi avgör vilka som är värda att kallas för vänner?

söndag 9 maj 2010

Frihandel vs. Protektionism

Frihandel, detta mycket fina ord brukar det talas mycket fint om. Att använda ord och argument som att det är demokratiskt och öppnar marknaden för företag så de får lättare att överleva är inte ovanligt. Motsatsen till detta är protektionism som naturligtvis är kommunistiskt och allmänt oheligt. Vissa hävdar att en träpåle genom hjärtat konverterar även den mest fundamentala förespråkaren av protektionism.

Allt detta är naturligtvis vanlig flumpropaganda och jag gillar inte ens orden frihandel och protektionism eftersom dessa ord har en tendens att få folk att tillskriva känslomässiga värderingar bara utifrån hur de låter. Själv önskar jag att man istället sa reglerad respektiv oreglerad handel. Dessa namn är mer korrekt självbeskrivande och svåra att missförstå. Tendensen till känslomässiga värderingar minskar också. Trots det tänker jag ändå använda de etablerade orden nu när jag tänker förklara för den oinvigde vad dessa innebär och leder till.

Frihandel innebär att man inte har några regleringar alls inom handel. Inga tullar, taxeringar för kontoöverföringar mellan länder eller något annat som kan begränsa handeln. Låter jättebra vid första anblick men så enkelt är det självklart inte. Vid handel mellan länder som har det lika bra, säg Sverige, Norge och Danmark, innebär frihandel inga större problem. Däremot om handeln sker mellan ett rikt och ett fattigt land så börjar det hända märkliga saker som faktiskt skadar båda länderna.

Det som sker är att det blir väldigt billigt och enkelt för företag att bygga upp verksamhet i fattiga länder. Där kan de börja producera varor med personal som gör jobbet för i princip ingen lön alls. Man utnyttjar både deras dåliga levnadsförhållanden och att de inte har några lagstiftade rättigheter som för oss är självklara. Men eftersom folket i dessa länder inte har några pengar, de jobbar ju ändå nästan gratis, så skickar man hit varorna och säljer dom för en billigare peng än vad våra arbetare kan konkurera med. Detta måste våra företag svara på antingen genom att lägga ner sin verksamhet eller att sänka sina priser. Sänkta priser innebär självklart nedskärningar. Slutresultatet blir alltså att människorna i de fattiga länderna blir av med sina naturtillgångar och får inte ens betalt för det, arbetarna i rika länder blir av med sina jobb alternativt får sänkt lön, för att sedan få köpa varorna från de fattiga länderna med sin precis försämrade inkomst. Ägarna till företagen är de som tjänar på hela karusellen.

I förlängningen innebär det att de fattiga länderna hålls fattiga. De som kan flyr från fattigdomen till de rikare länderna i hopp om en bättre framtid. Eftersom arbetarna i de rika länderna precis blivit av med sina jobb blir de inte så glada när fler kommer hit och ska tävla om de jobben som fortfarande finns. Rasismen blir oundviklig. Det vanligaste argumentet från rasister jag tycker mig höra är trots allt att invandrarna kommer hit och snor våra jobb.

Detta låter ju faktiskt inget vidare, så en god ide kan vara att skydda ekonomin med lite olika regler. Det är detta som kallas för protektionism. Skulle man dra det till sin spets skulle man förbjuda all form av handel och kreditöverföringar, inte heller så bra så därför får ingen för sig att göra så. Någonting mittemellan är uppenbarligen bäst, ändå får många för sig att ju friare handeln är desto bättre är det. Det är i och för sig sant förutsatt att båda länderna och framförallt invånarna är lika rika. Det gäller oavsett om vi har handel med ett land i Asien eller ett inom den Europeiska Unionen.