söndag 22 augusti 2010

Kunskapen du inte vet att du kan

Varje dag lär vi oss nya saker, utan att tänka på vilka faser kunskapen genomgår tills det att vi verkligen kan det. Denna kunskap är visserligen inte nödvändig men det skadar inte att känna till det. Ibland är det till och med till nytta, till exempel när du lärt dig något fel och måste lära om det rätt. Mer specifikt så finns det fyra faser för kunskap och förklaras lättast med cykling, och de är följande:

  1. Omedveten okunskap – Du kan inte cykla men du vet inte heller vad en cykel är för något.

  2. Medveten okunskap – Du kan inte cykla men är i alla fall medveten om att du inte kan det.

  3. Medveten kunskap – Du kan cykla men tänker du inte på vad du gör så tappar du balansen.

  4. Omedveten kunskap – Du kan cykla utan att behöva tänka på hur du gör det.

(Ursäktar bollarna, den här bloggen verkar inte förstå att skriva ut siffror istället bollar.)

Det kan förekomma att du tror att du kan nått på fas 3 men i själva verket är det i fas 1. Till exempel kan det handla om något politiskt, där säkert många känner igen sig från att prata med någon som tror att det kan när de egentligen inte har en aning om vad dom pratar om. I sådana fall reagerar man ofta med att förklara för personen vad dom inte kan, varpå de ofta når åtminstone nivå 2.

Saker som kan vara omedveten kunskap kan vara att köra bil. Har du väl lärt dig så kör du utan att tänka på hur du kör, du kör som du lärt dig helt enkelt. Har du dock lärt dig fel så måste du backa bandet och dra ner det du lärt dig fel till fas 3 igen för att bearbeta det och sedan stoppa tillbaks det till fas 4.

Källa: (2008) Konsten att läsa tankar, Henrik Fexeus

fredag 20 augusti 2010

Saliga äro de ideologiska

Lite då och då får jag frågan vad jag följer för ideologi och så gott som varje gång blir folk förvånade när jag svarar att jag inte har någon ideologi. Detta kräver naturligtvis en förklaring, så jag bestämde mig för att skriva ner den här för allas bedrift.

Vilken ideologi du än väljer så säger den i kort ”om vi bara tänker på det här sättet så blir allt snälla skogstroll och grön el.” Sedan försöker man sätta valfri ideologi i system och så går allt käpprätt ner i diket på ett eller annat sätt. Att det går fel beror inte på den fina tanken utan på att systemet blev fel. Så istället för att ändra ideologin tycker jag själv att det är bättre att strunta i ideologin och bara titta på systemet vad som gick snett. Så jag väljer att läsa på, analysera systemet, försöka komma på nya idéer (ofta i samband med diskussion), kritisera och börja om. Så det är ett ständigt arbete som aldrig tar slut. Du kan inte avfärda något bara för du inte gillar det utan måste bemöta allt med öppet och kritiskt sinne. Vilket är ett väldigt vetenskapligt tillmötesgående. Antagligen kan jag säga att detta är min ideologi.