Grunden för ett sådant företag är att alla som jobbar inom företaget äger det tillsammans. En anställning hos ett sådant företag innebär även ett medlemskap med rösträtt där du tar del av de större besluten inom företaget. I princip fungerar det som när vi väljer politiker. Cheferna fungerar mer som representanter för de anställda, valda av de anställda. Lönen distribueras jämnt så att alla anställda får lön för presterat arbete, på riktigt! Inte som i normala företag där lönen sätts efter vad som är lägsta möjliga utan att folk säger upp sig frivilligt. Löneskillnader existerar naturligtvis men de är inte i närheten av lika oproportionerliga. Viktigt är också att tänka på att ett sådant företag är inte en sak som kan köpas upp av någon annan. Företaget är bokstavligen kollektivet som arbetarna utgör.
De naturliga frågorna är då: Fungerar detta? Är folk kompetenta nog att själva välja sina chefer?
Tydligen anses ju folk vara kompetenta nog att rösta fram sina politiska ledare så varför skulle de inte kunna välja sina egna chefer? Uppenbarligen fungerar det bra med tanke på att det redan finns mängder av företag som fungerar på detta sätt, både stora och små. Ett mycket bra exempel är Mondragon-projektet i Spanien som startades på 40-talet. Mondragon Corporación Cooperativa (MCC) är ett kollektiv av företag som samarbetar och växer sig större tillsammans. Det finns väldigt mycket dokumentation om MCC eftersom de har intresserat många ekonomer. Under dåliga tider mellan 1976 och 1986 förlorade Basque-regionen 150'000 jobb medans MCC under samma period skapade 4'200 nya jobb. MCC betyder nu mer för Basque-regionen än vad General Motors gör för Detroit. De har även banker, universitet och andra institut inom organisationen.
Hur beter sig ett sådant företag då?
Jo, till att börja med håller de ett mycket stabilare tempo och överproduktion existerar knappt. De expanderar inte heller om det inte uppenbart finns en långsiktig förtjänst. Om vi hittar på ett enkelt exempel med att 10 personer har ett företag och drar in 200'000 kr i ren förtjänst. Om de då fördelar detta så blir det 20'000 kr per person. Om företaget då anställer 10 till så får de kanske in 400'000 kr. Då dessa fördelas på 20 personer blir lönen fortfarande 20'000 kr till var och en. Samtidigt har en röst halverats i värde jämfört med före expansionen. Detta är ett väldigt simplifierat exempel men det förklarar tänket bakom att de är försiktiga med expandering.
Ytterligare så avskedar de sällan någon om inte någon uppenbart slöar för mycket. Dock vill folk ofta jobba på i dessa företag. Motivationen och därmed produktionen ökar när folk känner att deras lön är mer direkt knuten till företagets inkomst och när de känner sig delaktiga i företaget genom att få rösta om saker.
Vad finns det att rösta om då?
Det kan vara saker som om företaget vill expandera. Ifall det är dåliga tider så får man välja om man ska säga upp folk eller dra ner lönerna så alla delar på bördan. Hur stora ska löneskillnaderna vara? Vad behöver man egentligen rösta om och vad kan cheferna bestämma enväldigt? En ytterligare fråga är om ny teknik presenteras på företaget. Nu finns valet att antingen jobba på som vanligt och tjäna mer, eller jobba mindre och tjäna samma. Alternativt mellantinget att jobba lite mindre och tjäna lite mer. Varje företag får hitta sin egen balans då det inte finns någon given mall som måste följas. Skulle en anställd misstycka för mycket med de tagna besluten så kan denne, naturligtvis på egen beslut, säga upp sig och ta anställning hos ett annat företag istället.
Dessa företag håller sig stabila. De växer inte så fort men de dukar inte under i första taget heller. De anställer nytt folk i låg takt, däremot säger de som gott som aldrig upp någon. Därav erbjuder dessa företag väldigt trygga arbetsplatser. De har inga behov av att slå ut sina konkurrenter men de har behov av att konkurrera.
Alla företag inom MCC är egna företag som när som helst får bryta sig ut och vara helt självständiga. Detta har dock aldrig någonsin hänt. Förlusterna av att göra det överväldigar friheten att slippa restriktionerna som innebär av att vara med.
För de som vill läsa mer om detta så känner jag till förutom min källa även min källas källor. Bland några:
(1996) The Myth of Mondragon, Sharryn Kasmir
(1990) From Mondragon to America, MacLeod
MCC:s hemsida
Källa: (2002) After Capitalism, David Schweickart
Inlägg
