Identitet till salu

Visst är det härligt att känna att man är sig själv? Att du är just du. Man vill ju så gärna känna att man är lite speciell och inte är som alla andra. Sedan ska du ju dessutom visa detta för din omgivning, hur du nu gör det? Du kan naturligtvis bete dig på ett speciellt sätt men om du gör dig till är du ju inte dig själv längre så där sprack det. Vad finns det då för fler sätt? Du kan ju visa det med kläder, smycken, inredning, bilar, och dylikt. Du dekorerar till och med dina fönster så det ser fint ut utifrån. Förbipasserande tittar säkert in och tänker ”Aha! Där bor en person som har lampor och kaktusar i fönstret. Sådana vet man ju hur dom är.”

Så bara för nöjes skull kan vi ställa följande frågor: Hur mycket har din identitet kostat? Har du en större personlighet ju fler saker du har? Är en kleptoman en person som stjäl delar av andras personlighet?

Den första frågan vill många komma runt med att säga saker som att de syr sina egna kläder och så vidare. Det blir visserligen mer personligt men du kommer inte undan att det kostar pengar. Du måste ju trots allt införskaffa tyger, nål och tråd. Andra frågan är uppenbar. Nej, du får inte en större personlighet! Du visar en annorlunda personlighet mot om du hade haft få prylar. Den tredje frågan bryr vi oss inte om va?

Börjar vi resonera runt dessa saker från ett helt annat perspektiv finner vi dock andra intressanta funderingar. Hur kan jag som företagare tjäna pengar på det här? Helt rätt, det var hit jag ville komma. Säg att du skapar ett företag som tillverkar rakhyvlar. Försäljningen går bra men varför inte försöka höja försäljningen? En metod är att utveckla två olika modeller. Den ena får vara svart och kantig medan den andra blir lila med runda former. Av någon anledning anses dessa vara utformade för män respektive kvinnor trots att de i sin funktion är identiska. Med rätt paketering och reklam så anses det snart så oavsett vad som ansågs innan. Vips så ökar försäljningen! Du behöver inte grunna så mycket i om eller varför detta fungerar, det är så här företagen jobbar. Testa olika alternativ, se vad som funkar, vinka och kör!

Utifrån denna enkla princip har vi snart skapat fotbollar till pojkar, dockor till flickor. Blå eller rosa kläder till bebisar beroende på kön. Subkulturer som hårdrockare, raggare och hiphopare. Folk som kör med Saab, Volvo eller Citroën. Listan går att göra oändlig. Poängen är att vi får gruppuppdelningar som är totalt meningslösa. Varför ska fansen till ett fotbollslag hata fansen till det andra laget? Hade det inte varit för att det fanns motståndarlag hade det ju inte varit någon match till att börja med. Varför ska hårdrockare och rappare ogilla varann såpass kraftigt som många av dom ändå gör? Att någon annan gillar musik som du inte gillar är knappast en giltig anledning till att hata den andra. ”Man vet ju hur sådana är! Dom har säkert kaktusar i sina fönster också.” ”Dom där borta tror inte på samma gud som oss. Det är bäst vi går dit och dödar dom innan dom kommer hit och tar oss först.”

Alla dessa skapade motsättelser och fientligheter som kan sammanfattas till att vara varianter av dualism och de spelar på människans rädsla för det okända samt vilja att känna tillhörighet. Folk vill känna att de har en identitet och låter sig därför vilseledas till ibland rent ut sagt idiotiska saker. Inte sällan vilseledas till att bli någon annan än vem dom är och allt för många inser inte att vi alla bara är människor. Jag som hårdrockare kan mycket väl ogilla en rappares musik men vi har trots det mycket fler saker gemensamt som medmänniskor. Att känna kontakt som medmänniskor fungerar dock inte om inte båda inser detta.

Jag brukar själv anse att en identitet består av två delar. Den individuella delen och den kollektiva. Den individuella vill känna sig speciell och inte vara som andra medan den kollektiva vill känna samhörighet och gemenskap. För att vara en hel människan behöver du båda, dock finner jag skrämmande många (framförallt unga) som bara har den individuella. Att inte ha funnit sin kollektiva del av personligheten är dock som att inte vara medmänsklig, vilket för mig innebär att känna kontakt med andra människor av den enkla anledningen att vi alla är människor som ändå är väldigt lika varandra och som i grunden vill samma saker här i livet. Sannolikt upptäcker du den kollektiva delen naturligt med åren. Det krävs trots allt en smula insikt.

Det finns naturligtvis de som aldrig upptäcker den kollektiva delen i sig själva. Detta är inte svårt att förstå om du har i åtanke det jag skrev tidigare om hur företagen arbetar för att höja sin försäljning. Denna systematiserade massvilseledning uppmuntrar till att vi ska fokusera på oss själva och identifiera oss med vad som skiljer oss från andra människor istället för vad som för oss samman. Det hela kan tyckas te sig som en konspiration men sanningen är snarare att det har bara råkat bli så här. Det finns inga personer som går att skylla för detta utan det är en ren bieffekt av företagens vinstintresse.