Ytterligare drar många sig från att hjälpa andra för att inte ge andra skuldkänslor. Återigen blir reaktionen tvärtom att personen istället känner sig icke uppskattad då denne känner att du undviker att utföra tjänster för andra.
Hade det inte varit trevligare om folk fick känna sig behövda genom att tillåtas ge varandra tjänster och då också känna sig bekräftade då andra gör saker för dem också? Är inte det dessutom grundprincipen för hur vi avgör vilka som är värda att kallas för vänner?
Inlägg
3 kommentarer:
Jepp. Jessica måste ge presenter till folk hela tiden för att känna sig värd eller nåt. Lite ångest? Jag däremot tar gärna emot hjälp. Jag sa det nu men då blev hon sur.. hehe.
Alla äro vi egoister. Nej säger Jessica. Men jo, på ett eller annat sätt äro vi ju det. Man gör ju något för att man ska känna sig bättre. Hjälper man andra gör man ju det för att de ska känna sig bättre och i sin tur man man bra av det. Duh. :)
Skulle väl inte skrivit detta, för då är jag ärlig, och då får man skit. Fan.
Som jag skrev en annan gång här på bloggen kom jag själv fram till att det inte är vad man gör för andra som spelar roll utan vad man känner för dom som spelar roll. Handlingar är alltid egoistiska men känslorna är inte alltid det.
En positiv syn på det är att tack vare evolutionen har människan utvecklats till att vara en varelse som bryr sig om och tar hand om varandra. Det har varit överlevnadsmässigt fördelaktigt förr oss att hjälpa varandra. Vårt belöningsystem uppe i huvudet belönar oss helt enkelt när vi hjälper andra så det är så vi fungerar.
Skicka en kommentar