fredag 25 september 2009

Den sanna fria viljan

Vi människor har blivit berikade med intelligens och fri vilja. Sedan är ju frågan hur väl vi använder dessa? I vissa fall så tycks den ena eller båda egenskaperna att inte existera alls. Personligen anser jag att båda ofta ligger förtryckta inom oss på samma sätt som du med åren har lärt dig att förtrycka din fantasi. Det gäller bara att gräva lite. ;)

Många verkar använda sin intelligens, många verkar som de inte använder den alls, oavsett verkar otroligt få använda sin fria vilja. Det absolut troligaste är att du lever i en illusion av att ha egen vilja. Många filosofer anser till och med att den sanna fria viljan inte existerar. Du kan t.ex tänka att dina val är dina egna. Betänk då att dina val är baserade på den kunskap som du har. Det är högst troligt att vem som helst med samma kunskap också skulle ha gjort samma beslut. Det är utifrån den tanken jag brukar se människan som inget mer än en robot, dock en väldigt komplex sådan. Själv tror jag att den fria viljan finns men är så extremt förtryckt att försöker du gräva fram den så kommer du troligen bli deprimerad över ditt misslyckande. Om du inte förstår vad jag pratar om så läs gärna mina inlägg Vad av mig är jag? och När samhällsroboten badar innan du fortsätter här så kommer du hänga med bättre. Läst klart? Bra!

Så hur vet jag om min egna vilja verkligen är Min egna vilja? Ja, har du lyckats ställa den här eller liknande frågor till dig själv innan du läste den just nu så tolkar åtminstone jag det som tecken på intelligens. Vilket är en väldigt bra början. Hur vet du då att du besitter sann fri vilja? Det vet inte riktigt jag heller men jag vet att om du bara tar för givet att du har fri vilja så är det vad du just inte har. Samma gäller med intelligensen. Om du tar för givet att du har dessa egenskaper utan att reflektera över det först är som att säga: ”Jag vet att jag har fri vilja för jag bara vet att det är så” Låter ganska korkat och hjärntvättat va? Byt ut ”har fri vilja” i det påståendet mot ”är smart” eller ”kör bil bättre än andra” så låter det kanske smartare?

Det spelar dock ingen roll hur smart eller dum du är, du är lika lättpåverkad ändå. Det krävs förstås att veta vilka knappar man ska trycka på. Inte helt oväntat finns det folk vars jobb är att trycka på just dessa knappar. Vilket betyder att det pågår ett krig om vem som har kontrollen över din vilja.

Det handlar mest om att kunna identifiera din egna vilja, ha kunskap om vad som påverkar dig samt lyssna på dig själv. Vad som påverkar dig är ett så stort ämne så där rekommenderar jag att du läser en bok om ämnet istället. Viktigt att komma ihåg är att det finns bra och dålig påverkan. Utan att kunna påverkas av omgivningen skulle vi inte kunna fungera med den.

Intelligens däremot är en annan sak. Dels går det nog att diskutera i all oändlighet vad intelligens verkligen är. Frågan är om vi någonsin kommer komma fram till ett enhetligt svar. Men nu pratar jag om en intelligens som inte är rädd för jaget och vet hur den själv fungerar. Självdistans till den egna intelligensen kan man säga.

Jag vet att detta låter krångligt. Kanske är det lättare att begripa vad jag menar om jag pratar om insikt. Om du ser insikten som ett instrument och intelligensen behövs för att hantera insikten. Kan du inte hantera din insikt riskerar du att bli deprimerad. Gjorde det dig något klokare? Nähepp...

Både fri vilja och intelligens är ganska flummiga begrepp att prata om eftersom det finns många delade meningar om vad de egentligen är. Dock slår sådana här tankar så härliga knutar i huvudet som man lär sig mycket av att knyta upp. ;)

2 kommentarer:

Peter Bergman sa...

Tack, precis vad vi behöver. Mer att grubbla över :-P Fri vilja är väl det som är vad man tror att man vill, eller när man gör saker som man föredrar framför andra saker. Intelligens är förmågan att lösa problem, eller manipulera, eller se saker andra inte gör, osv. Finns olika intelligenser.

Så. :-)

Hinken sa...

Du får gärna utveckla hur "man TROR att man vill något" kan vara sann egen vilja? Att man tror att man vill något är ju samma sak som att man egentligen inte vet varför man gör något. Det om något borde ju vara tecken på att man lever i en illusion av fri vilja?
Det är förstås annorlunda om man provar på något för att se om det är något man vill göra. Då söker man ju efter något.

Jag skulle gärna spinna vidare på att manipulera också, men eftersom det går in i mitt nästa inlägg så spar jag det. :)