Att ha ett öppet sinne

Jag hade tänkt göra ett helt eget inlägg om den här ämnet men så hittade jag av en slump den här videon som förklarar det bättre än vad jag hade kunnat göra. Jag har lovat en vän att översätta den till svenska så det har jag gjort nedanför.
Min översättning är kanske inte riktigt lika bra som videon men jag har gjort så gott jag kan. Jag skulle vilja rekommendera de flesta att titta på videon och ta hjälp av texten om ni inte hänger med för personen pratar fort och ibland otydligt. Ni som vill strunta helt i min text kan hoppa direkt ner till Mina kommentarer efter att ha sett den.

Det verkar vara en vanlig erfarenhet bland folk som inte tror på kvasivetenskap eller övernaturliga händelser att bli anklagade för att vara trångsynta av de som tror på dessa saker. Denna anklagelse är ofta baserad på felaktigt tänkande och oförståelse för vad öppensinnighet egentligen är. Att vara öppensinnig betyder att man är villig att överväga nya idéer. Vetenskapen förespråkar och frodas av öppensinnighet. Detta på grund av att att vår framgång av förståelsen av verkligheten vi lever i är beroende av vår villighet att överväga nya idéer. Det är inte ovanligt att vetenskapliga upptäckter till och med kräver helt nya tankebanor. Att tro på ovetenskapliga koncept gör dig inte automatiskt öppensinnad. Tvärt om leder det ofta till raka motsatsen.

En granne till mig (,berättaren i videon alltså,) såg att en lampskärm i mitt vardagsrum svajade. Han påstod att det var ett spöke. Jag svarade ”Nej, det är det inte”. Han svarade då med att jag har bevisen rakt framför mig. Han påstod sedan att jag var trångsynt och saknade nyfikenhet.
Efter detta lilla utfall så gick jag och stängde av värmefläkten som var placerad under lampan så den kunde sluta blåsa varmluft som fick lampskärmen att svaja. Det var faktiskt min granne som i det här fallet inte hade någon nyfikenhet. Han hoppade till en omedelbar förklaring och avfärdade alla andra alternativ.
När du benämner en händelse för att vara övernaturligt bara för att förklaringen inte är öppenbar för Dig kan det hända att du:

• Misstolkar bevis.

• Gör ogiltiga och lättvindiga kopplingar.

• Förhastat eliminerar alternativa förklaringar.
  Den här punkten är det som definierar trångsynthet!

Folk som talar om för andra att vara mer öppensinnade till övernaturliga koncept bekräftar ofta sina påståenden med en personlig historia som inte kan förklaras. Detta är också en felaktig ståndpunkt. Att din erfarenhet inte kan förklaras bekräftar inte på något sätt att det skulle vara något övernaturligt. Allt det bekräftar är att händelsen inte kan förklaras. Att föreslå att brist på bevis bevisar att det är en övernaturlig händelse är faktiskt att motsäga sig själv. Det som du då säger är att på grund av att du inte kan förklara det så kan du förklara det.
Det oförklarliga är just vad det är: Oförklarligt.

Om du har en erfarenhet som Du inte kan förklara betyder inte det att din åhörare inte kan förklara den. Åhöraren har dessutom ingen oberoende källa till händelserna som du beskriver. Personen kan inte heller undersöka detaljer som du har missat eller redigerat bort.
Anta att min granne talar om för en bekant att hon måste acceptera hans berättelse om spöket och lampskärmen för att hon inte kan förklara det. Hur ska hon kunna hålla med eller mot utan att veta något om värmefläkten? Att förvänta sig av andra att tro på enbart ditt ord att du har varit i kontakt med något övernaturligt är helt enkelt orealistiskt. Även om jag ser någon försvinna rätt framför ansiktet på mig måste jag erkänna att det är helt orealistiskt av mig att förvänta mig att andra ska tro på mig utan trovärdig bevisning.

Någon påstod för mig att vetenskapsmän som kräver bevis innan dom accepterar ett påstående är lika trångsynta som medicinmän. Iden att kräva bevis skulle göra dig trångsynt är en falsk slutledning. Villigheten att överväga nya idéer betyder inte att man ska acceptera dom ovillkorligt. Anta att någon du bryr dig om ligger skadad och omedveten på gatan. Om en kvinna då kommer fram till dig och påstår att hon har ett magiskt pulver som läker sår omedelbart när det strös i såren. Skulle du tro på detta ovillkorligt? Skulle det vara trångsynt att neka en okänd person att strö ett okänt ämne i såren på någon som du bryr dig om? Vi är alla skeptiska till vissa saker.

Person A tror på spöken och person B är skeptisk till spöken. B kan ha erfarenhet av folk som presenterat bristande bevis och teorier om spöken. Detta har gett henne starka anledningar till att inte tro på spöken. Om A presenterar hållbara bevis och en trolig förklaring till vad spöken är så kanske B kommer överväga sin åsikt. Det som är viktigt här är att B egentligen inte har gjort något riktigt uttalande som kräver bekräftelse eller visat tecken på trångsynthet.

Jag har varit med om flera personer som hetsat upp sig över att jag varit trångsynt när det gäller något övernaturligt. Bara för att inse när de lyssnar noga att jag inte alls håller de åsikter som de har tillskrivit mig. T.ex. kan jag vid ett tillfälle säga att jag inte tror på X. Jag sa inte att X inte kan vara sann. Det enda jag sa var att jag har ännu inte blivit presenterad övertygande bevis för att X skulle vara sann.
Men om någon istället förklarar för mig att X finns trots att X är logiskt omöjligt! Då kan jag i specifika fall säga att X inte kan vara sann och jag förstärker mitt påstående med konkreta påståenden. Detta är en klassisk missledning för att överdriva och därför missrepresentera en annan persons position. När du behandlar påståendet att personen inte tror på X som ett säkerställande på att X inte kan existera så är det du gör just att överdriva och missrepresentera.

Om du har problem med att andra människor inte delar dina åsikter så är det ett stort problem för dig. För det finns rätt många skillnader här i världen. Om kunskapen om att någons åsikt skiljer sig från din får dig att tappa perspektivet när du pratar med dom kan det ofta se ut så här:

A: Jag är ateist.
B: Du hatar gud.

A: Jag är forskare.
B: Du tror du vet allt.

A: Jag tror inte på spöken.
B: Du är trångsynt.

I ett sådant fall så har B slutat kommunicera. Det enda B gör är att återupprepa sina förutfattade meningar. Detta är trångsynt!

Jag har blivit tillsagd att vara mer öppensinnad både av personer som tror på gud men inte på reinkarnation och personer som tror på reinkarnation men inte på gud. Båda typerna verkar glada över att andra är skeptiska när dom är skeptiska. Dock inte när andra är skeptiska och de inte är skeptiska. För dessa personer verkar öppensinnighet betyda: Du ska tycka som jag.

Sedan finns det andra personer vars ide av öppensinnighet går ut på att tro på opålitliga historier berättade av vem som helst som har en fascinerande historia. Dessa personer är ofta starkt kritiska till vetenskap. Det kan lätt visa sig att dom har dålig uppfattning om vad forskning egentligen är. Detta resulterar i två enastående ironier:

• De har exakt samma skeptiska attityd som de anklagar andra för att ha.

• De reserverar sin skeptism till en sfär som poängterar sin skeptism även mot sina egna uttalanden.
  

Med andra ord: De är skeptiska mot skeptism.

Öppensinnighet handlar inte om att tro på saker! Bara för att du tror på fler saker än någon annan gör det dig inte mer öppensinnad än någon annan. Det kan däremot vara ett tecken på att du är lättlurad. I motsats till vad många tror så betyder det i sin tur inte att du är lätt att övertala. Anta att det gör det och att en sådan person dessutom anser att de som kräver bevis är trångsynta. En sådan person skulle inte klara sig en dag i en domstol. Vad har en sådan person att göra i en situation där det finns flera versioner av samma händelse? Vill personen tro på alla vittnesmålen? Är det trångsynt att kräva bevis innan man bestlutar att fängsla en person? Dessa attityder skulle aldrig klara sig i det verkliga livet.

Samtidigt skulle det vara absurt att kräva bevis för allt som berättas för oss. Om en vän berättar om sin dag på jobbet så kräver vi inte av dom att kunna bevisa det dom säger. Vi slutar inte uppskatta filmer och sagor bara för de är orealistiska. Ibland försöker någon däremot övertala oss till att acceptera nånting som fakta eller göra något riskabelt. Genom att kräva hållbara bevis så hjälper det oss att skilja falska påståenden från sanna. Det är en värdefull förmåga i en värld där vi anser att falska påståenden allvarligt kan skada vår hälsa eller välstånd.

Kritiskt tänkande är inte okompatibelt med öppensinnighet. Tvärtom så förstärker det ett öppet sinne. Att kräva bevis kan det leda till att du på grund av svag bevisning inte accepterar ett påstående trots att det är sant. Skulle dock mer bevis träda fram så tillåter ett öppet sinne dig att överväga påståendet på nytt. Det kan i sin tur leda till att du accepterar påståendet och avfärdar ett tidigare påstående som var falskt. Vetenskapen förespråkar detta betraktelsesätt!
I kontrast till detta, om du accepterar påståenden med lite eller utan bevis så överlämnar du din förståelse för verkligheten mycket mer till slumpen. Ännu värre vore det om du accepterade påståenden utan kritiskt tänkande, för att sedan låsa dig så du försvarar dig mot allt som säger emot dem. Då kommer du inte känna igen sanna påståenden även när bevisen är överväldigande. Dessutom förstör du din egen kapacitet för att lära dig nya saker.

Om du tror på kvasivetenskap eller övernaturliga saker är detta ditt privilegium. Om du dessutom kan förklara varför och har förståelse för att andra vill argumentera eller hittar luckor i dina argument så är det bra. Har du däremot vanan att prata med andra, tycker de är mindre värda som människor på grund av att de inte tror på dina argument och dessutom avfärdar bevis och motargument till dina argument utan övervägande. Sedan kräver att andra okritiskt ska acceptera dina argument och vad du anser vara bevis. Då är det inte bara trångsynt! Det är också kontrollerande, arrogant och övermodigt!

Viktigare att tänka på är om du påstår att någon inte är rimlig när de kräver bättre bevisning innan de accepterar ett påstående eller tar en risk. Skulle ditt uttalande kräva uteslutande av bevis indikerar det inte att den andre borde kräva mindre bevis, utan att du borde kräva mer.
Innan du tar dig friheten att föreslå att andra borde vara mer öppensinnade, tänkt igenom vad du själv avfärdar utan övervägande. Du kanske behöver dina egna råd mycket mer än de du ger dem till. Kom också ihåg att ett öppet sinne som inte kräver några bevis släpper in väldigt mycket skräp!

Mina kommentarer

Herregud vad långt inlägg det blev! Jag lärde mig faktiskt lite själv av den här videon, inte mycket men en liten kalibrering i huvudet fick det bli. Så om nån påstår att ”Det där påminner lite om dig Hinken!” så kan jag svara ”Ja, jag vet”. Tänker främst på att jag förr har godtagit vissa saker utan att ifrågasätta det tillräckligt. Nu för tiden tror jag att jag har avfärdat allt skräp själv i och för sig. Jag har blivit mer kritisk eftersom jag märkt ibland när jag pratat med folk att jag kan vara full med skräp. Nu för tiden använder jag skräpet mer som nån konstig form av humor.

Lite roligt med påståendet att vetenskapsmän skulle vara lika trångsynta som medicinmän. Jag tror själv att i verkligheten är inte medicinmän alls så trångsynta som man kan tro från filmer och serier.